De älskar samma man, författaren Sampel. Fem kvinnor börjar på var sin berättelse om varandra: vad var det som hände i Rom, hur kändes det, vad gjorde hon med det jag lämnade efter mig? Är hon också gravid?

Azorno är en roman som befinner sig vid sidan av, i berättelsens olika versioner. Fem kvinnor ockuperar varandras fantasi, finns de kanske bara i det föreställda? Och snart spelar det ingen roll vem av dem som är utvald, vem som står Sampel närmast. Berättelserna förvandlas och lever, upprepas och muterar, förskjuts och tas om. Det är sent sextiotal, det handlar om människans kamp med språket och språkets lek med människan. Om det som förbinder oss med varandra och om sanningens slutgiltiga sönderfall.

Azorno utkom på danska 1967 och är ännu ett mästerverk, den kanske mest mytomspunna av poetikonen Inger Christensens musikaliskt exakta romaner.

Inger Christensen [1935-2009] föddes i Vejle på Jylland. Hon debuterade med diktsamlingen Lys 1962 och har utöver poesi och prosa också skrivit dramatik och essäistik. Hennes författarskap är ett av 1900-talets viktigaste.

Marie Silkeberg har utöver Azorno även översatt diktsamlingen Det [2009] och romanen Det målade rummet [2010].

»Inger Christensen, ett av Nordens, och världens, starkaste författarskap som försett oss med magiska sonettkransar, rekviem, fjärilar, ljus, gräs i en lyrik av högsta specifika vikt. Hon är modernist, språksprängare och ordhelare. Människan är i hennes diktning rik och problematisk, tonen hög. Hos henne klingar tankarna, ande strömmar genom kropparna, i själen bankar kött och blod.«

MARIA SCHOTTENIUS, DN

Sagt om Modernistas utgåva av Det målade rummet:

»Det är med glädje men också med viss sorg jag läser den. Glädje för att Christensens exakta, energiska, mot alla förväntningar avvikande prosa behövs så väl i vårt pratiga romanklimat. Med sorg för att hon i sin livstid inte belönades med det Nobelpris hon borde ha fått.«

CARL-JOHAN MALMBERG, SVENSKA DAGBLADET

»När du sedan läser boken en gång till ska du se hur den vecklar ut sig som en fjäril ur sin trånga puppa. Stor, vacker, färgsprakande och lätt lyfter den och öppnar sig mot det hisnande och fantastiska. Ordningen, konsten, döden och kärleken... ja, ni vet: om livsförhållandet.«

ANNA HALLBERG, DAGENS NYHETER

Om Det:

»Den bästa samtida diktsamlingen är redan skriven - för 40 år sedan.«

AMELIE BJÖRCK, GP

»En ojämförlig inspirationskälla, explosivt levande i sin närvaro och sin

energi.«

EVA STRÖM, SYDSVENSKAN

»Det är helt enkelt ett ytterst angeläget och vackert diktverk.«

PÄR THÖRN, AFTONBLADET