Recension
av Paris, chérie, Ida Pyk
Alltför lagom om 17-åring som blir modell i Paris
En dag kommer en kvinna fram till sjuttonåriga Alva och frågor om hon är modell. Alva svarar som det är, nej det är hon inte, och kvinnan blir glad. Hon ber Alva skriva på ett papper och säger att hon ska höra av sig. Snart är Alva i Paris, och hon är modell.
Paris chérie, kära Paris. Baguetter, crêps, Seine och Eiffeltornet. Snygga killar, som fotografen Sábastien, och nya modellvänner, tillexempel Olga med det stora, röda håret. Alva får uppmärksamhet som modell, hamnar på VIP-ställen och livet ska tydligen leka. Men så är det inte alltid. Även snygga, uppskattade modeller kan må dåligt, och Alva får se den baksida som aldrig visas på framsidan av Elle eller Vouge.
Debutanten Ida Pyk är modell och tillbringar själv mycket tid i Paris. Boken är dock inte självbiografisk. För att handla om en modell i Paris är boken förvånansvärt lik många andra ungdomsböcker: skolproblem och killar som inte hör av sig. Med tanke på baksidestexten hade jag tänkt mig mer modellargenturer, modeord och designers, ord jag egentligen inte förstår, och fler baksidor som anorexi och bulimi. Men detta finns det inte mycket av. Jag saknar det. Hur går en plåtning till? Hur är det egentligen med kroppsfixeringen? Istället för att ta med läsaren på vägar som leder till svar på dessa frågor leds berättelsen in på Alvas problem som uppstår när Sébastien inte ringer och när hon bråkar med sin vän. Det är inte så att modellvärlden målas endast i de vackraste färger, men jag skulle vilja läsa om fler baksidor med branschen. Och framsidor också för den delen. "Paris chérie" är ganska lagom, och lagom är i detta sammanhang inte bäst.
Det är ändå en sådan där feel-good-bok som kan bli lite patetisk och förutsägbar, precis som många andra ungdomsböcker. Men jag vet också att det är sådant som ungdomar ibland behöver läsa om, för att veta att de inte är ensamma om sina problem.
Första meningen: Någon ljus kväll när det är så varmt att man kan sitta på en bro utan att nästan frysa alls.
Gillar: ”Leva sin dröm”-temat och att det både kan bli bra och dåligt.
Gillar inte: Jag saknar att det inte finns något om baksidorna med modellbranschen, till exempel något om problem som anorexia.
Mottagen: 30 maj 2012
Anmäl textfel
