LitteraturMagazinets recension
av Kaptenen och Ann Barbara, Ida Jessen
Gedigen roman om en annan tid
Ida Jessen är en dansk författare som jag lärt känna genom Ninni Holmqvists fina översättningar för Historiska Media. Jag är glad över denna nya bekantskap, nu senast genom romanen “Kaptenen och Ann Barbara”.
Det ligger mycket research bakom skildringen av ett jylländskt 1700-tal, men det är inget som belastar berättelsen. I denna bok finns starka mänskliga möten, hårt arbete, hopp och förtvivlan.
“Kaptenen och Ann Barbara” är en nybyggarroman. Det obrukade hedlandskapet på Jylland började koloniseras på 1700-talet. Den tyske kaptenen Ludwig von Kahlen kommer till den öde trakten med ett brev från den danske kungen. Han ska få odla upp den magra sandjorden. Romanens första meningar skildrar ett urtillstånd. “Heden liknar ingen annan plats. Där finns himlen och den platta jorden. Där finns ödemark och tomhet.” Där finns vargar, huggormar och rovfåglar. Men inga människor.
Kaptenen är ensam. Under sitt första år på heden får han tre besök. Amtman Trappaud tycker att von Kahlen har valt ut det värsta området till sitt. Søren Thestrup, som han brevväxlat med innan han begav sig till Jylland, skriver artiklar i lantbrukstidskrifter. Han är också utbildad präst men har svårt att få en tjänst. Kaptenen och Thestrup förblir vänner till slutet. Godsägaren Schinkel är däremot hans fiende. Kaptenen, som utbildat sig till lantmätare i det militära, får tillstånd att dra gränsen mellan kungens mark och Schinkels. Då släpps ondskan lös.
Dessa män och några till har funnits i verkligheten, men det finns så lite nedtecknat om dem att författaren har fått fabulera ganska fritt. Kvinnan Ann Barbara och flickan Anmai Mus är fiktiva gestalter som har avgörande roller i kaptenens liv. Andra drar förbi. De får härbärge en natt eller stannar längre tid. De hjälper till med lantbruket eller bygget av Kongehus, där både människor och kreatur ska få plats.
Danska staten annonserar i Nordtyskland efter bönder som är villiga att bruka jorden på den jylländska heden. Kaptenen gör själv ett besök i Wismar, där han får tips att odla “Erdappeln”, potatis, som är lätt att skörda i sandjord. Det blir dock problem när kolonisatörerna kommer till Kongehus. De vill vidare till bättre marker och har inte tid att vänta tills arbetet ger frukt.
Tiden i “Kaptenen och Ann Barbara” är inte vår tid. Där får människorna börja om från början, och där får man vänta länge på saker. Ett brev kan bli flera månader försenat. Svaret kan komma till kaptenen i fel årstid, när vädret skulle ha motarbetat alla ansträngningar. Tålamod och hopp är vad som gäller.
Boken innehåller ekologiska aspekter. “Man måste sätta sig in i hedens väsen och lära känna den”, säger kaptenen. Vi läser att den onde Schinkel roar sig med jakt på orrar. Sedan 1999 finns inga orrar kvar i Danmark. Deras sista spel- och häckplats var Kongehus Hede på mellersta Jylland, där författaren låter handlingen utspela sig.
Det är en märkvärdig och gedigen roman Ida Jessen har skrivit om ett föga känt skeende. Att placera Ann Barbara i historien är ett lyckat drag. Hon är en stark och varm kvinna som tar hand om hus och djur och väcker känslor hos den ensamme kaptenen. Rättskaffens som hon är finner hon sig inte i Schinkels privilegier, som hans rätt att “rida in” bruden före brudgummen. Ann Barbara skipar rättvisa.
Mottagen: 22 september 2021
Anmäl textfel
