LitteraturMagazinets recension av Ma, Ida Börjel
Bokstäver fyllda med krig och poesi
Ida Börjels fjärde diktsamling är här! Det är ofta hemskt men alltid vackert.
En tjock och tung bok, som ett vitt block av papper där pärmen är vit men sidornas kanter är svarta. Författarnamnet i rött, titeln i svart. Inga sidnumrering någonstans, alltid bara en av de två uppslagna sidorna som är fylld med text, men vilken av dem – ja, det varierar.
Ida Börjel står själv för formgivningen tillsammans med Nina Ulmaja och den är sannerligen effektivt utförd!
En av de inledande citaten är ur Inger Christensens "Alfabet" och hela Börjels bok är ett långt svar på just "Alfabet". Denna moderna klassiker till diktsamling är uppbyggd kring en av alfabetets bokstäver i taget och orden är valda efter sina begynnelsebokstäver. "Alfabet" bildar, i slutänden, en lång uppräkning av vad som finns. I Börjels tappning är "finns" ändrat till "fanns" och det där med begynnelsebokstäver är kastat över bord, men varje avdelning i denna tjocka bok är ägnad åt en bokstav.
Den stora skillnaden är väl att där Christensens alfabet snarare kretsar kring naturlyrik så tar Börjels poesi med oss till krig, svält, död och hemskheter, både historiskt och nutida. Detta svar på Christensens aprikosträd och cikador är mycket effektivt. Börjel blandar olika lager och slänger då och då in något till synes vackert ord på diverse olika språk. Citat tycks ständigt insprängda i texten.
bär sitt jämnmod inför
barnsoldaterna kallsinnigheten
gränsförtvivlan väntan, väntan
räcka över identitetspappren; timmar
vars skiljelinjer släpats i solen
sol, solen ekliptika
Det är ofta hemskt och alltid vackert. Det är helt klart välskrivet. Samtidigt är det väldigt mycket text kring samma tema och i slutänden urvattnar dikterna varandra. Några få partier i boken är annorlunda, mera personliga och naket desperata. Jag önskar att Börjel hade kunnat lyssna mer efter den tonen och mindre till världens misär, hur snyggt hemskt hon än avbildar den.
Mottagen: 1 januari 2014
Anmäl textfel