LitteraturMagazinets recension
av Ull, Hugh Howey
Dystopi som lyckas överraska trots klichéer
"Ull" är första delen i en storsäljande Science fiction-trilogi som nu kommit på svenska. Det är en spännande framtidsvision med egen logik som står sig bra i konkurrensen.
Författaren Hugh Howey skrev först en novell om ett samhälle där människor lever under jord eftersom världen ovanför är obeboelig. Sedan utveckladehan berättelsen och nu utgör denna novell inledningen av ”Ull”.
Efter den stora katastrofen lever en samling människor i en nedgrävd silo. Alla har sin plats, bara man följer vissa regler och accepterar den rådande ordningen. Det mesta är ransonerat för att samhället ska överleva. Barnfödande är reglerat och bestäms genom ett lotteri, vilket naturligtvis påverkar kärlekslivet i silon.
Livet i silon ter sig ganska allvarligt och berättelsen är präglad av det.
Den som längtar efter något annat har ett alternativ; att ta på sig en skyddsdräkt, lämna silon och möta sitt öde på utsidan. Med sig får man då lite ull för att kunna rengöra de linser som gör att silons invånare kan se ut. Sedan väntar den giftiga luften som omöjliggör liv.
Harmonin i silon är inte på något sätt beständig. Genom åren har det förekommit uppror som har både slagits ner och därefter tystats ner. När sheriffen Holston ger upp, tre år efter det att hans hustru gick ut genom luftslussarna, verkar det rubba tillvaron. En ny sheriff måste tillsättas och det ska göras av den gamla presidenten Marnes. Ganska snabbt får man grepp om statsskicket i silon och hur hierarkierna i samhället ser ut, vilket gör att man som läsare också förstår betingelserna för livet där.
Långt ner bland de nedersta våningarna där silons infrastruktur sköts om söker Marnes och hennes vicesheriff efterträdaren till Holston. Men det finns andra i silon som inte är så nöjda med förstahandsvalet, den politiskt oprövade mekanikern Juliette, och gör allt för att motarbeta den nya sheriffen. Det leder till en maktkamp som avslöjar konspirationer och skapar missnöje. Det får också Juliette att undra om det var sorgen efter hustrun som knäckte Holston, eller om det låg annat bakom.
Juliette är den motvillige hjältefiguren som trots allt tar på sig uppgiften som ödet har gett henne. Just den förutsättningen känns väl aningen klichéartad. Men därifrån utvecklar sig berättelsen på ett ganska originellt sätt. Trots den uppsjö av dystopier och postapokalyptiska berättelser som har getts ut de senaste åren lyckas Howey med konststycket att med ganska enkla medel skapa en spännande framtidsvision.
Det är svårt att beskriva handlingen utan att avslöja allt för mycket. Berättelsen tar flera vändningar som ändrar på förutsättningarna för Juliette och människorna i silon. Dessutom har författaren varit noggrann med att skapa en egen logik för karaktärernas beteende utifrån silons historia och regler för sociala relationer. Därför handlar de inte alltid som man förväntar sig, men det gör läsningen oförutsägbar och intressant. Det är väl också en poäng med denna typ av roman, att utmana läsarens invanda föreställningar om mänsklig samvaro.
Mottagen: 6 maj 2014
Anmäl textfel
