''Beröringens ABC'' är en essä om rösten i litteraturen: den tysta stämma som gör sig påmind vid läsningen och säger oss hur det skrivna är menat. Vad är denna effekt, utan vilken texten vore en hop döda bokstäver? I en studie som börjar i den tyska romantikens 1790-tal - Goethe, Schlegel, Novalis - och slutar hos det sena 1900-talets solitärer - Beckett, Ekelöf, Blanchot - visar Horace Engdahl hur den moderna diktkonsten kan beskrivas som en permanent men föränderlig kris i förhållandet mellan skrivandet och den mänskliga stämman. Dramatiska höjdpunkter i denna historia är till exempel Stendahls beslut att rikta sig till en publik som inte existerar och futurismens megafonrop på jagets utplåning ur dikten. Till slut blir det tydligt att litteraturen gått framåt i en cirkel kring det som den måste sakna, men som den ändå låter oss beröras av.

Denna pocketugåva är lätt redigerad och innehåller ett nytt efterord av Horace Engdahl själv

''Beröringens ABC'' är en essä om rösten i litteraturen: den tysta stämma som gör sig påmind vid läsningen och säger oss hur det skrivna är menat. Vad är denna effekt, utan vilken texten vore en hop döda bokstäver? I en studie som börjar i den tyska romantikens 1790-tal - Goethe, Schlegel, Novalis - och slutar hos det sena 1900-talets solitärer - Beckett, Ekelöf, Blanchot - visar Horace Engdahl hur den moderna diktkonsten kan beskrivas som en permanent men föränderlig kris i förhållandet mellan skrivandet och den mänskliga stämman. Dramatiska höjdpunkter i denna historia är till exempel Stendhals beslut att rikta sig till en publik som inte existerar och futurismens megafonrop på jagets utplåning ur dikten. Till slut blir det tydligt att litteraturen gått framåt i en cirkel kring det som den måste sakna, men som den ändå låter oss beröras av.

Denna pocketugåva är lätt redigerad och innehåller ett nytt efterord av Horace Engdahl själv.

''Beröringens ABC'' är en essä om rösten i litteraturen: den tysta stämma som gör sig påmind vid läsningen och säger oss hur det skrivna är menat. Vad är denna effekt, utan vilken texten vore en hop döda bokstäver? I en studie som börjar i den tyska romantikens 1790-tal - Goethe, Schlegel, Novalis - och slutar hos det sena 1900-talets solitärer - Beckett, Ekelöf, Blanchot - visar Horace Engdahl hur den moderna diktkonsten kan beskrivas som en permanent men föränderlig kris i förhållandet mellan skrivandet och den mänskliga stämman. Dramatiska höjdpunkter i denna historia är till exempel Stendahls beslut att rikta sig till en publik som inte existerar och futurismens megafonrop på jagets utplåning ur dikten. Till slut blir det tydligt att litteraturen gått framåt i en cirkel kring det som den måste sakna, men som den ändå låter oss beröras av.