LitteraturMagazinets recension
av Handen. Ett fall för Wallander, Henning Mankell
Gammal skåpmat i förförande förpackning
Jag har läst alla Wallanderböckerna och verkligen gillat dem. Jag visste att Henning Mankell avslutat Wallanderserien, och blev glad när jag såg denna i bokkatalogen. Jag trodde att han skrivit en ny bok där han låtit historien utspela sig i glappet mellan någon av de tidigare böckerna.
Jag blev riktigt ordentligt besviken! Det här är bara utfyllnad och gammal skåpmat!
Boken börjar med att Wallander är i husköpartankar och åker och tittar på ett hus i Löderup. Huset ligger inte så långt ifrån det hus där hans avlidne far bodde. I sann Wallanderanda så snubblar han på en skeletthand ute i trädgården.
Jag känner vagt igen historien. Har jag läst den förut, eller påminner den om någon annan deckare. Har den gått på TV? Döm om min förvåning när deckarhistorien tar slut redan efter 120 sidor. I efterordet framgår att historien filmats av BBC.
Som av en händelse visades en engelskspråkig Wallanderdeckare på TV den 2 augusti. Det är inte den här historien, men det finns flera likheter. Här flyttar Wallander in i ett nytt hus men det är inte han som hittar ett lik i trädgården, utan hunden. Och det verkar vara vid liknande vinbärsbuskar som i boken. I övrigt är tv-deckaren helt annorlunda.
Resten av bokens drygt 300 sidor upptas av att Mankell berättar om hur Wallanderhistorierna kom till och en förteckning över böckerna med en kort presentation av innehållet. Sedan följer en levnadsbeskrivning av de olika personerna som vi mött i böckerna: familj, vänner och kollegor till Wallander. Därefter en förteckning över personer och platser, några platser lite grundligare beskrivna med rubriken ”Wallanders geografiska värld”. Målgruppen verkar vara alla Wallanderfansen, de som samlat alla böckerna i sin bokhylla. En annan målgrupp kunde vara alla de som ännu inte läst böckerna och vill ha ett uppslagsverk.
Men är den här boken verkligen nödvändig? Dessutom tycker jag att baksidestexten ger en alldeles felaktig beskrivning av boken. Där står att boken innehåller ett extramaterial för alla Wallanderfans. Eftersom huvuddelen av boken består av det så kallade extramaterialet, så borde själva berättelsen klassificerats som extramaterial. Den som letar fram boken i bokhandeln, upptäcker snabbt hur det förhåller sig, men inte den som köper boken på nätet.
Mottagen: 21 augusti 2013
Anmäl textfel
