LitteraturMagazinets recension
av Jaktmark, Helene Tursten
Helene Tursten kan bättre än så här
Tempot i nya deckaren "Jaktmark" är så högt att författaren inte hinner bygga upp varken trovärdiga karaktärer eller en riktigt spännande historia.
Helene Tursten har skördat stora framgångar med sina deckare om Irene Huss. I nya romanen ”Jaktmark” är det Embla Nyström som är huvudperson och den göteborgska stadsmiljön är utbytt mot skogarna i Dalsland. Det kunde ha blivit en nutida variant av Kerstin Ekmans ”Dödsklockan” eller filmen ”Jägarna”, men första boken i det som ska bli en serie med Embla övertygar inte.
Den vackra naturen i Dalsland känns passande för en kriminalroman. De små orterna kan erbjuda charmiga miljöer och originella karaktärer som skapar känsla i berättelsen. Läsare som är hemma i landskapet känner igen de slingrande vägarna, Baldersnäs (omdöpt till Dalsnäs) och thairestaurangen i Mellerud. Alla som har bott på landsbygden kan le åt grannsämjan, eller brist på densamma.
Under jaktsäsongen försvinner två av medlemmarna i jaktlaget och den enes gevär är också borta. Har den ena mördat den andre, eller finns det någon tredje person som ligger bakom? Mystiska meddelanden har tidigare skickats till de båda. Dessutom är det inte första gången som personer försvinner i trakten.
Det händer fler märkliga saker i närheten av jaktlaget, till exempel blir en hund förgiftad och en annan person blir ormbiten på utedasset. Alla blir plötsligt misstänkta och Embla dras trots semestern in i en utredning. Kanske är det därför hon agerar så oprofessionellt? För trots att hon framställs som en tuffing och en ganska okonventionell polis så är det mer irriterande än charmigt när hon agerar nyckfullt utifrån någon intuitiv känsla.
Troligen är det med ambitionen att hålla ett högt tempo under de dryga 200 sidorna som händelseutvecklingen är så forcerad. Det gör emellertid att utrymmet för att bygga trovärdiga karaktärer och en riktigt spännande historia blir begränsat. Mellan raderna hittar man inte heller så mycket. Istället strösslas texten med ganska övertydliga detaljer som ska skapa en känsla av modernitet.
”Jaktmark” är en lättsmält bok som visserligen ger lite spänning för stunden, men den ger inget bestående intryck. Tursten kan bättre än så, det har hon visat tidigare. Embla är nu presenterad och kanske kan uppföljaren ge henne lite mer svängrum. Förhoppningsvis har hon också lärt sig något av händelserna under jakten så att hon inte försätter sig liknande situationer där hon riskerar allt. Kanske kan Dalsland också få visa upp sig lite mer för där finns mycket att hämta.
Mottagen: 28 augusti 2014
Anmäl textfel
