LitteraturMagazinets recension
av Män utan kvinnor, Haruki Murakami
Murakamis senaste skapar inga bestående intryck
Haruki Murakami är en av nutidens litterära superstjärnor och som sådan kommer man undan med en hel del. Novellsamlingen "Män utan kvinnor" ger viss underhållning i stunden, men skapar egentligen inga bestående intryck.
En känner igen stämningen och stilen i Murakamis kortare historier. Det melankoliska och vardagliga som strösslats med popkultur och relationer som skaver kan slå över i magiska förvandlingar och absurda förvecklingar. Men möjligen gör det kortare formatet att något går förlorat i jämförelse med de fantastiska romaner som har gjort författaren så populär.
Huvudpersonernas liv utsätts för någon förändring av författaren och leder in berättelsen på nya vägar. För varje novell i samlingen så är det som att verkligheten tippas ytterligare ett snäpp. Från skådespelaren som på ett närmast terapeutiskt sätt berättar sina inre tankar för sin nya privatchaufför till mannen som förvandlas till en karaktär av Kafka.
Relationer mellan män och kvinnor står i fokus i alla noveller, oftast ur männens perspektiv vilket i längden blir rätt tradigt. Även om inte alla männen är utan kvinnor som titeln säger så finns det hela tiden ett avstånd mellan dem, även i de mest intima stunderna. Huvudpersonerna drabbas av olycklig kärlek, otrohet och ensamhet och novellerna utforskar på Murakamis säregna sätt hur det påverkar dem.
Den av de sju noveller som gör störst intryck där i solstolen på badstranden är "Sheherazade", där en kvinna i samband med återkommande kärleksstunder har ett behov att berätta om händelser i sitt liv. Framför allt är det en period av besatthet i ungdomen som hon berättar om för sin älskare. Som vanligt är det en hel del sex i Murakamis berättelser och inslagen präglas oftare av slentrian än av upphetsning.
Detta är en bok som passar ganska bra att ta med till stranden för att få lite förströelse. Men kanske gjorde det inte berättelserna rättvisa att läsa dem som pausunderhållning mellan doppen i sjön. Å andra sidan har Murakami visat tidigare att han kan anstränga sig ännu mer för att fånga läsaren i sitt grepp.
Mottagen: 22 juli 2015
Anmäl textfel
