LitteraturMagazinets recension
av Nattsida, Hans Gunnarsson
Om det som skrämmer allra mest
Det är 23 år sedan Hans Gunnarsson debuterade med novellsamlingen "Bakom glas" som belönades med Katapultpriset. Av hans hittills elva verk har romanen "All inclusive" från 2015 inneburit den kanske största kommersiella framgången. Nu är författaren tillbaka med syskonromanen "Nattsida".
Denna härliga känsla av förväntan varenda gång man inleder en ny roman av Hans Gunnarsson! "Nattsida" är en bok på drygt 400 sidor, vilket är ovanligt från hans penna. Själv ser jag honom som en mästare inom novellkonsten och de gånger han skriver romaner är de oftast ganska komprimerade men då på ett positivt sätt. Kommer författarens strama och koncisa prosa bära över 400 sidor? Läs vidare så skall du i varje fall få veta vad jag tycker.
När vi möter bokens huvudperson, Per Boman, så har han just fått beskedet att hans halvbror på fädernet, Ronny Eklund, har avlidit vid en ålder av 56 år. En lillebror som Per har haft högst sporadisk kontakt med och inte ens känt till förrän i vuxen ålder. Ronny lämnar efter sig en lägenhet i Stockholm. Per, som har tid, beslutar sig för att åka dit och ta hand om bohaget. Kanske kan det vara en känsla av att komma Ronny närmare som driver på Per. I vilket fall flyttar han in i lägenheten och hans ursprungliga plan på en kort sejour i Stockholm går om intet. Apropå plan - närmare bestämt hyllplan - finns i boken en scen där huvudkaraktären står framför en bokhylla och bedömer titlarna. När en författare av Hans Gunnarssons kaliber skänker oss läsare den ynnesten att ”namedroppa” ett knippe författarskap så skall man passa på att notera dessa.
Pers granskning av broderns tillgångar väcker en massa frågor. Här finns hemligheter han inte kände till om sin bror och han frågar sig vem Ronny egentligen var. Här finns en sida av brodern som Per inte alls känner igen. Som det alltid brukar bli, ju mer han söker och finner, desto större blir mysteriet och fler blir gåtorna. Till slut vet Per knappt vad som är verkligt längre.
Om ”All inclusive” på något sätt höll sig på den ljusa, låt oss åtminstone säga den komiska och ironiska, sidan av myntet, så är ”Nattsida” den mörka och dolda sidan som ligger nedåt. Det finns naturligtvis en anledning till det. Men Per kan bara inte låta bli att vända på myntet för att se vad som döljer sig där. Något han kommer att ångra men inte kunna göra ogjort.
Jag ger ”Nattsida”en stark fyra! Hans Gunnarsson har här skrivit en roman som snarast utvecklar sig till en thriller. Han prosa lämpar sig ypperligt och skapar en suggestiv och sugande spänning som bär genom hela boken. Där många thrillers eller kriminalromaner kan brottas med problemet att bli ytliga och ganska banala, till och med frossa i våld, så vänder sig Hans istället in i vårt eget psyke, vår själ, och plockar fram det som skrämmer oss allra mest, nämligen det som vi egentligen inte vill veta om oss själva och de vi känner, allas våra brister och tillkortakommanden.
Mottagen: 18 mars 2019
Anmäl textfel
