Av författaren till En jävla vinter

”Allt ligger samlat mellan pärmarna i Hans Gunnarssons nya, som jag gillar lika mycket som hans tidigare böcker. Det vill säga mycket.” Kristianstadsbladet

Tommy och Cilla har bjudit hem Roger och Eva på middag. De fyra känner varandra helt ytligt och när de träffades på krogen för två veckor sedan, kändes parmiddagen som en alldeles lysande idé. Nu känns den inte riktigt lika lysande. Eva och Roger kommer en halvtimme för tidigt. Dessutom har de redan ätit, de hade visst missuppfattat att det skulle serveras mat. Samtalet flyter trögt och stämningen är spänd. Eva sitter som på nålar och oroar sig för att Roger ska häva ur sig något om sonens svåra sjukdom. De har ju kommit överens om att inte säga något om det. Cilla snäser åt Tommy att han borde ha bytt kläder och blottlägger med en gång sprickan i deras förhållande. Det enda som flödar är vinet och snart är Norénkvällen i full gång …

Faktiskt så spännande att det är snudd på omöjligt att sluta läsa.” Arbetarbladet

”Dialogen är mästerlig” Göteborgs-Posten

”Snyggt gjort. ” Aftonbladet

Två par som knappt känner varandra träffas i en förortslägenhet utanför Stockholm och det artar sig till att bli en riktig Norénkväll: för mycket att dricka, vassa repliker och hångel. Men under den irrande konversationen rör sig känslor som långsamt får komma fram. Det ena parets förhållande är på väg att spricka och det vet de om. Det andra paret har ett svårt sjukt barn och de anar att han inte kommer att klara sig. Någonting händer som nästan tycks förutbestämt- något som förebådas i den modell av det hus de befinner sig i som värden visar upp fram på småtimmarna.

Efter uppväxtskildringen En jävla vinter återkommer Hans Gunnarsson med ett kammarspel i romanform – en tät berättelse som vidgar sig i cirkel på cirkel och blir både överraskande och gripande.

Två par som knappt känner varandra träffas i en förortslägenhet utanför Stockholm och det artar sig till att bli en riktig Norénkväll: för mycket att dricka, vassa repliker och hångel. Men under den irrande konversationen rör sig känslor som långsamt får komma fram. Det ena parets förhållande är på väg att spricka och det vet de om. Det andra paret har ett svårt sjukt barn och de anar att han inte kommer att klara sig.  Någonting händer som nästan tycks förutbestämt - något som förebådas i den modell av det hus de befinner sig i som värden visar upp fram på småtimmarna.

Efter uppväxtskildringen En jävla vinter återkommer Hans Gunnarsson med ett kammarspel i romanform med fantatastisk dialog. Det är en drastisk och tät berättelse som vidgar sig i cirkel på cirkel och blir både överraskande och gripande.

Hans Gunnarssons andra roman - med en fantastisk känsla för vanliga människor!