Recension av Lift, Hanna Wikman

Roadtrip över gränserna

Karaktärerna är delar av såpbubblans yta och inte ens när huvudpersonen är en spillra av sitt forna jag går det under skinnet"

Bok- presentation:	Lift
Författar- presentation:	Hanna Wikman

Jag har lärt mig känna igen ett äventyr när jag ser det så jag kniper käft och hänger på, säger huvudpersonen Jonni. Och så är det med boken. Lift är en skimrande bubbla man måste andas försiktigt i närheten av. Inuti virvlar cowgirls med mäktiga tummar, vagabondkvinnor, utkanternas folk. Avskedshotade fabriksarbetere och borteffektiviserade åldringar som tar saken i egna händer. Här överskrids gränser mellan kön, generationer, länder och relationer. Som läsare är det bara att knipa käft och hänga på, rätt in i en vild malström av fantastiska personager.

Hanna Wikmans sjungande lekfulla språk, ömså trallande, ömså mässande, vallar läsaren genom berättelsen. Men fast personerna rör sig kors och tvärs genom tid och rum rör sig handlingen inte mycket.

Ingenting skaver riktigt, ingenting sticker hål. Karaktärerna är delar av såpbubblans yta och inte ens när huvudpersonen är en spillra av sitt forna jag går det under skinnet. De är idébärare och arketyper.

Men i historiens bräcklighet ligger också dess storhet. Den starka tron på och längtan efter en annan möjlig verklighet. Personernas endimensionalitet gör dem oförglömliga. Och efter att ha läst Lift ser världen ser lite färggladare ut.

Mottagen: 22 januari 2012

Anmäl textfel