Recension
av Skratta lagom sa pappa Åberg, Gunilla Bergström
Det känns otidsenligt när pappa Åberg går för långt
"Skratta lagom! sa pappa Åberg" är den senaste boken om Alfons.
Alfons och Milla bygger med enkla medel en värld med riddare, prinsessor, skatter och kartor. Allt för att väcka beundran hos storkusinerna Bing och Benny. Men när de kommer blir de inte alls imponerade utan förstör bygget medan de skrattar retligt. Det blir bråk som får pappa Åberg att bryta in och dela ut straff. Orättvist nog är det Alfons och Milla som får följa med pappa Åberg in på rummet.
"Det är sant: man får inte slå barn. Men man får använda skallen. Man får vara listig. Man får förvilla dumma fiender så att dom tror att här delas det ut rejäla smällar."
Så säger pappa Åberg
Storkusinerna tjuvlyssnar och hör klatschande ljud inifrån rummet. Alfons och Milla är instruerade att tjuta högt efter att pappa Åberg klappar ihop sina händer. Sedan vräker pappan upp dörren så att Bing och Benny ramlar baklänges och slår sig lite. Efter att kusinerna städat upp oredan de ställt till med får de reda på att de blivit lurade. Det var ingen som fick stryk.
Som vanligt väljer Bergström att skriva ur barnets perspektiv om små vardagliga minidraman ur verkligheten. Den här gången om orättvisor och om att se upp till dem som är äldre. Om en förälder som får nog av bråk och stök. Igenkänningsfaktorn finns där men det känns lite inaktuellt. Jag upplever det smaklöst att lura barn att en vuxen slår. Den hade upplevts mer träffande och fräsch om den kom ut omkring 1979 då det blev olagligt att aga barn i Sverige.
Jag skulle önska att pappa Åberg gav storkusinerna en åthutning först och sen kärlek och uppmärksamhet, istället för att vara barnslig och alliera sig mot dem och lura dem. Men samtidigt är det också verkligt, för ibland är vuxna barnsliga.
Min son tyckte läsningen var spännande och lite läskig när han fick reda på vad "stryk" var. Vi började diskutera att vuxna gör dumma saker bland vilket förmodligen är författarens önskan.
Jag ger boken godkänt. Det är alltid härligt att läsa om en pappa som tar hand om sitt barn. Beskrivningen av hur Milla och Alfons bygger inspirerar och gör till och med mig leksugen. Ingen vikt läggs vid att en kille och en tjej är kompisar vilket jag uppskattar. Bra poäng att det bästa är att vara listig och använda huvudet.
När jag får reda på att pappa Åbergs agerande är influerat av Bergströms egen pappa, förstår jag men tänker ändå att den här historien skulle ha getts ut tidigare för bästa effekt.
Mottagen: 16 oktober 2012
Anmäl textfel
