LitteraturMagazinets recension av Förklaringsboken, Göran Skytte
Utmaningar i evangelierna
Göran Skytte, journalist och författare, kom tillbaka till sin kristna tro i mogen ålder. Han har redan skrivit flera böcker i ämnet, nu senast ”Förklaringsboken”. I den utgår han från sin egen bibelläsning och ställen som han markerat som svåra. Det blir en levande framställning som återger delar av samtal med präster och teologer.
Skytte har kvalificerade vägvisare: den förre biskopen i Göteborg Bo Giertz, bibelforskaren Tom Wright, professor Bengt Holmberg, karmelitbrodern Wilfrid Stinissen med flera. I stället för att på vetenskapligt vis införliva de andras synpunkter och resultat i sin egen framställning skapar Skytte en dialog med sina frågor och teologernas svar. Det gör boken lättläst. Det finns en litteraturförteckning i slutet, men det behövs ingen notapparat. Det är Bibeln, läsarna och Jesus i centrum.
Vi rör oss inom de fyra evangelierna. Jag tar upp tre bibelställen här som också jag har funnit starka. Det första handlar om att Jesus kan vara krävande och oförsonlig. I Lukas 14: 2-27 läser vi: ”Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge.” Jesus utmanade på många sätt traditionella familjevärden i det dåtida judiska samhället. Men sådana här gånger kan man hänvisa till översättningsproblem, vilket samtalsledaren gjort i min bibelgrupp. Det kan framstå som lättköpt, men det kan vara riktigt. Bo Giertz menar att ”hata” kan betyda ”hålla mindre av” eller ”ha mindre kärlek till”. Han påpekar också att Jesus språk skärptes ju närmare Jerusalem man kom. Jesus ville bereda lärjungarna på hur svårt det kommer att vara att följa honom intill slutet.
Mötet med den kanaaneiska kvinnan är en annan text som utmanar. Kvinnan som inte är judinna tilltalar Jesus med orden ”Herre, Davids son”. Hon ber Jesus förbarma sig över henne och berättar att hennes dotter plågas svårt av en demon. Jesus svarar henne inte, men hon fortsätter att ropa. När lärjungarna vill att Jesus ska skicka iväg den besvärliga kvinnan svarar han dem. ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Det är alltså inte hans uppgift att tala med henne. Men därefter faller hon på knä inför honom och vädjar om hjälp. Hon får svaret: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna”. Ohyggliga ord. Men nu har Jesus talat direkt till henne. Hennes blixtsnabba svar blir: ”Nej, herre, men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord”. Då faller Jesus till föga: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill”. Det är inte bara ett svårt bibelställe. Det är ett högst uppmuntrande sådant. En kvinna vinner ett ”stridssamtal” med Jesus själv, en kamp mellan två intellekt och viljor som under antiken var en typiskt manlig företeelse.
Så kommer vi till Judas roll. Lukas skriver att ”Satan for in i Judas”. ”Han gick till översteprästerna och officerarna i tempelvakten och talade med dem om hur han skulle kunna utlämna Jesus”. Enligt Matteus begärde han ett arvode, enligt Markus och Lukas blev han erbjuden pengar. Troligen spelade belöningen ingen roll. Man brukar se det som att Judas var besviken på Jesus bestämmelse, att denne inte var den revolutionär som han borde vara. Skytte tar också upp att en kvinna som kallas Maria smörjer Jesus fötter med dyr balsam. Det var ett slöseri, menade Judas, och de andra lärjungarna med honom. Men i Johannes är det bara Judas som reagerar: ”Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?” Dagen efter förräderiet ångrar sig Judas och går och hänger sig.
Jag kan inte låta bli att se Judas som ett offer för ett högre syfte. Det är förutbestämt att Jesus ska dödas och återuppstå. Judas blir ett redskap för detta. Jesus vet också att Judas ska förråda honom, men han hindrar honom inte. ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig” – det är Judas som sitter så vid bordet.
I Göran Skyttes bok kommer vi närmare Jesus och passionshistorien. Hans förklaringar är lätta att ta till sig. Samtidigt kan de väcka invändningar och föra samtalet vidare.
Mottagen: 1 december 2016
Anmäl textfel