I titelnovellen möter vi några av dem, ”ungjävlarna”. Barn som fötts till världen utan att ha den kupade handen över sig, livlinan som ger själen näring, och vars väl och ve istället avgörs i domstolarna. Vuxna barn finns här också, som dottern som ständigt kräver att lilla mamsen ska ställa upp med kort varsel. Men drivna för långt kan även mödrar göra uppror.
Andra upproriska vi möter är kvinnor som blivit svikna men som reser sig med kraft, och äldre människor som i en alltmer otrygg värld uttrycker eldfängda tankar och beska åsikter och inte bryr sig om att vara ett dugg politiskt korrekta.
Som alltid hos Gerda Antti finns i hennes både oroande och roande novellsamling de skarpa iakttagelserna och reflektionerna över våra liv, över givande och tagande, oberoende och behov, över världsångesten som greppar en i sina klor och som – enligt vissa – borde överlåtas på socialstyrelsen att klara ut.