LitteraturMagazinets recension
av Livet en bruksanvisning, Georges Perec
Berättelsernas berättelse
Georges Perec (1938-1982) var en fransk författare som inte bara gjorde stort avtryck på sin samtid. Hans experimentella litteratur inspirerar både läsare och författare än idag. Förlaget Modernista ger ut hans mest betydelsefulla verk på nytt.
"Livet en bruksanvisning" är ingen lätt bok. Den är varken lätt att läsa eller att skriva om. Som läsare krävs ett visst mått av både koncentration och kontinuitet för att följa författarens ekande fotsteg genom byggnaden på 11 rue de Simon-Crubellier och hänga med i de minutiösa beskrivningarna av inredning, fotografier och tavlor han pekar ut och berättar om.
Hyreshuset finns inte på riktigt och har aldrig funnits på riktigt. Men Perecs starka författarröst gör väggarna och golven alldeles solida, som ett enormt dockskåp vars invånare under ett ögonblick den 23:e juni 1975 strax före klockan åtta på kvällen har fjättrats i tiden som mänskliga stilleben vars anekdoter berättas genom tavlor, fotografier och pussel. De sista hundra sidorna består av ett register över personer och händelser där fakta blandas med fiktion. Det finns egentligen ingen handling, och inga dialoger.
Trots sina ganska luftiga kapitel är det en mastig uppgift att hålla isär bokens överväldigande mängd människor, anekdoter och berättelser som ibland, men inte alltid, hänger samman i ett oregelbundet flätverk där britten Bartlebooth - lika excentrisk som förmögen - finns som ett nav. Han ägnar sitt liv och sin rikedom åt att under tio år lära sig måla akvareller, de nästkommande tjugo åren åker han jorden runt med sin tjänare Smautf och målar 500 tavlor som skickas tillbaka till 11 rue de Simon-Crubellier där de sågas till pussel och paketeras. De sista trettio åren lägger Bartlebooth sina pussel, återskapar sina tavlor, som ytbehandlas av en annan hyresgäst i byggnaden och skickas tillbaka till platsen där de målats för att upplösas och åter bli till blanka papper med bara spår av pusselbitsmönster.
Om du brukar läsa flera böcker parallellt eller ofta lägger ifrån dig boken du läser, så ge dig inte på "Livet en bruksanvisning". Men om du är ute efter en extraordinär och lite krävande läsupplevelse, så är det kanske boken för dig. Perec är en entusiastisk guide som fylld av berättarglädje snabbt rör sig genom de många rummen, och de kortare historierna som boken består av spänner över flera genrer. Vissa handlar om livets alla nederlag medan andra är romantiska, komiska, spännande eller helt utan synbar betydelse.
Det finns en systematisk men lekfull struktur i boken, Perec var medlem i det franska litterära sällskapet OuLiPo (förkortning för "verkstad för potentiell litteratur") som använder sig av nya formler eller begränsningar för skönlitterärt skrivande. Översättaren Sture Pyk var med i den svenska motsvarigheten, och det är en mycket angenäm och rytmisk översättning. Perec dog ung, av lungcancer vid 46 års ålder. "Livet en bruksanvisning" blev en av hans sista böcker och det vore lätt att tro att Perec var betydligt äldre när han skrev den.
Mottagen: 18 mars 2018
Anmäl textfel
