Den österrikiska författaren Friederike Mayröcker lever sitt liv i, med och genom språket. Det är och har varit hennes älskling i lika hög grad som livskamraten, den experimentelle poeten Ernst Jandl. I den egensinniga berättelse om detta liv som Och jag ruskade en älskling utgör visar Mayröcker en enastående språklig uppfinningsrikedom, glädje och energi. Gertrude Stein och Jacques Derrida är hennes självklara samtalspartners, men vardagliga hän­delser, telefonsamtal och brev spelar en lika viktig roll som litteraturen – allt vävs samman till en prosa som inte liknar någon annan.

Friederike Mayröcker, som bor i Wien, debuterade 1946 och fyllde nyligen 85 år, mitt uppe i en obrutet vital och nyskapande författarverksamhet som idag omfattar ett nittiotal verk. Hon är en erkänd portalfigur inom den tyskspråkiga litteraturen, poet lika väl som prosaist – ”att skriva poesi är att måla akvarell, skriva prosa är att skulptera” säger Mayröcker – och introducerades på svenska med dikturvalet ­Indianhår 2005. Den boken var översatt av Ulla Ekblad-Forsgren, som också varsamt och skickligt genomfört den svåra uppgiften att översätta Och jag ruskade en älskling. Den svenska versionen avslutas med ett efterord av översättaren.