Recension av Jag är på anstalt: fotnoter till ett ickeskrivet verk, Friedrike Mayröcker

Formen överskuggar innehållet

Jag letar och letar efter allt det som utlovas i baksidestexten – ömsinthet, humor, mod – men jag hittar ingetdera"

Jag är på anstalt : fotnoter till ett ickeskrivet verk

Vad ger livet oss egentligen, hinner vi lära känna oss själva? Friedrike Mayröcker ger sig på den svåra skildringen av åldrande på sin egna ålders höst (87 år gammal). Livet är inget fullbortat verk, snarare fotnoter till ett ickeskrivet sådant.

Jag är på anstalt : fotnoter till ett ickeskrivet verk

Av Friederike Mayröcker

Bok- presentation:	Jag är på anstalt : fotnoter till ett ickeskrivet verk
Författar- presentation:	Friederike Mayröcker
Utg.år:	2012
Inbunden Beställningsvara, 226 kr

”hav ingivelse, välmenande manliga, upphöjda kvinnliga läs­are, ’jag kommer aldrig, inte heller ni, att veta allt om mig aldrig känna mig helt, dvs aldrig veta vem jag har levt med, hemligare än alla hemligheter som jag vet att jag tar med mig i döden ..’”

Livet självt är det ofullbordade verk som Friederike Mayröcker avser med titeln jag är på anstalt. Fotnoter till ett icke­skrivet verk. Här skildras åldrandet i all sin nesa, ibland ömsint roat. Modigt beskriver Mayröcker sin skröplighet som 87-åring och konsten att bli gammal.

Boken är en hommage till Jacques Derridas Circonfessions, en samling fotnoter som kommenterar Geoffrey Benningtons text i biografin om Derrida. Han knyter där an till Augustinus Confessiones, minnesbilder från uppväxt, innerlig gemenskap med modern och sitt oeuvre. Liknande trådar väver också Mayröcker in i sin text.

Ulla Ekblad-Forsgren, översättare

Utgåvor

Anmäl textfel