Recension
av Att de i tid må väckas , Frida Arwen Rosensund
Gammal folktro går igen i modern skräcklitteratur
”Skräck, folktro och romantik” låter som en rubrik för den trend som går att se i utgivningen av ny svensk skräcklitteratur. Det är också beskrivningen på Frida Arwen Rosesunds nya bok ”Att de i tid må väckas”.
Rosesund är en av flera författare som låter sig inspireras av gamla nordiska väsen och historiska vidskepligheter.
”Att de i tid må väckas” är Rosesunds femte roman och det märks på både språk och intrig att hon har utvecklats. Den förra boken, ”Förvriden”, hade en intressant idé men var också ganska spretig. Den suggestiva språkdräkten och skildringen av några tydliga huvudpersoner får nu mer utrymme och fångar läsaren på ett bättre sätt.
Två kvinnor står i centrum för handlingen. Hilda bär på ett ”oäkta” barn och rymmer hemifrån för att föda i lönndom. Johanna förlorar sin man Herman i en gruvolycka, hon slits mellan sorgen efter honom och förälskelsen i en ny man, Georg. De båda kvinnorna är utsatta för påfrestningar av såväl samhällets normer som av naturens trolska krafter.
När Hilda tar sin tillflykt i en enslig stuga inser hon att det barn hon bär kanske inte är riktigt som andra. Det klöser henne inifrån. Systrarna Lia och Märta som bor i stugan uppträder också märkligt. Hilda blir inlåst och den mardrömslika tillvaron som hon upplever är kanske bokens starkaste. Instängdheten, rädslan för det som lever i henne och hennes märkliga fångvaktare skapar en klaustrofobisk känsla.
Jag läser berättelsen om Hilda och Johanna som en skräckfylld skildring av hur kvinnors sexualitet och reproduktionen i alla tider har kontrollerats genom normer och religiöst präglade ideal. Tiden kunde lika gärna varit 1600-tal som 1940-tal med tanke på hur människorna vacklar mellan vidskeplighet och förnuft. Det känns ibland anakronistiskt, men jag misstänker att det kan vara ett medvetet drag.
Johanna dras in i en sektliknande församling som etablerar sig i byn och hon blir en del i predikanten Mindors och hans fru Mandas värld. Som tur är finns Sofia, en ”klok gumma” som bor hos Johanna. Hon står för klarsynen när kyrklig och folklig vidskeplighet tar överhanden.
Rosesund har fortfarande ett par kliv att ta för att placera sig bland de riktigt stora på den svenska skräcklitterära scenen. Men med ”Att de i tid må väckas” visar hon en originalitet och en förmåga att fånga läsaren som lovar mer.
Som bonus kan man läsa den e-bok där författaren med bilder beskriver processen kring boken. ”Om tillkomsten av en roman” är ingen ingående beskrivning av skrivprocessen utan mer fragment från Rosesunds anteckningar och research.
Mottagen: 30 maj 2013
Anmäl textfel
