LitteraturMagazinets recension
av Ur Gogols kappa. Ryska noveller från Dostojevskij till Turgenjev, Aleksandr Kuprin
Med ess i rockärmen
LitteraturMagazinets Sandra Sandström har läst "Ur Gogols kappa", en novellsamling med åtta nyöversatta berättelser av lika många stora ryska författare, däribland Tjechov, Dostojevskij, Gogol och Tolstoj.
Novellerna i antologin är publicerade i kronologisk ordning, från den romantiska ”Snöstormen” av Aleksandr Pusjkin år 1830 till det letargiska barnet och hennes förtvivlade föräldrar i ”Elefanten” av Aleksandr Kuprin år 1907. Den sistnämnda novellen är den enda som inte funnits på svenska förut.
Titeln ”Ur Gogols kappa” får mig att tänka på en trollkarl med hatten full av berättelser, och på sätt och vis är urvalet mångsidigt. Den dövstumme gårdskarlen Gerasim och hans kärlek till hunden Mumu i novellen med samma namn berättar om vardagslivet för herrskap och tjänstefolk. ”Den röda blomman” av Turgenjev utspelar sig på ett mentalsjukhus. ”Näsan” av Gogol själv är en surrealistisk historia om en avskuren näsa som i guldbroderad uniform och hatt med plym tar sig titeln statsråd. Samma drömlika stämning råder som i romanen ”Mästaren och Margarita” av Michail Bulgakov från 1940 men ”Näsan” är inte lika intagande och förtrollande.
Klasstillhörigheten hade stor betydelse för hur livet skulle utveckla sig. I Dostojevskijs ”Julgransplundringen och bröllopet” blir den obekväme åskådaren vittne till hur leksakerna fördelas bland barnen, och några år senare får han syn på ett bröllop...
Alla är inte lika bra på att skriva just noveller. Av dessa herrar tycker jag bäst om Tjechov. Med ”Rotschilds fiol” tar han läsaren till en avfolkad by på ryska landsbygden där gamlingarna sällan dör och huvudpersonen Jakovs hemsnickrade kistor blir stående i köket. Det är en ledsam historia om en bitter man som ibland får in några extra kopek som fiolspelare på bröllop. Ett helt liv utspelar sig och omvärderas på några få sidor medan andra noveller i samlingen är mer utdragna, nästan planlöst skrivna, för att sedan sluta tvärt, som om författarna plötsligt tröttnat.
Ett minus med själva boken är att inlagan delade sig redan vid första genombläddringen och bildade ett lösbladssystem mellan pärmarna. Textmässigt är det dock en trevlig ingång till klassisk rysk litteratur. Översättarna Robert Leijon och Karolina Letino har gjort ett fint jobb. Samtliga noveller både skrevs och utspelar sig under det ryska kejsardömet med tsaren i spetsen men språket flyter lättläst utan att det blir alltför modernt. Författarna skildrar sin samtid och sitt Ryssland som ännu inte upplevt vare sig Sovjetunionen eller Vladimir Putin.
Mottagen: 25 september 2017
Anmäl textfel
