LitteraturMagazinets recension
av Felicia försvann, Felicia Feldt
Hudlöst och blottande, som ett blödande sår
”Nu är det stilla. Nu vet jag ingenting längre. Allt jag visste är upplöst. Inget är längre sant, inte längre faktiskt. Nu kan livet börja. Mitt liv.”
Så skriver Felicia Feldt 2010.
De sex korta meningarna bildar en av de skärvor som tillsammans väver ihop Felicia Feldts bok om sin uppväxt.
Boken är berättad i korta minnesbilder eller fragment av ett liv från 1970-talet fram till idag. Nutid blandas med dåtid – just så som våra känslor och reaktioner ofta blandas. Det är hudlöst och blottande, som ett blödande sår. Författaren skriver själv att erfarenheten har lärt henne att "det är skönare att leva med ett blödande hjärta än ett kallt och fruset".
Bara några av fragmenten är så avskalade att de blir obegripliga under första genomläsningen.
Boken är bitvis poetiskt hållen men när alla lösryckta delar har sammanfogats är bilden ändå glasklar: här handlar det om en uppväxt kantad av alkoholmissbruk, grov vanskötsel, psykisk och fysisk misshandel och påträngande och obegriplig vuxen sexualitet. I alla fall är det så författaren uppplever det.
Läser man boken som en skönlitterär berättelse är det gripande. Med vetskapen om att det är självbiografiskt – och att mamman är den stora supermamman Anna Wahlgren som skrev ”Barnaboken” och blev uppfostringsguru på 1980-talet – blir det rent plågsamt.
Samtidigt blir man hela tiden påmind om hur totalt och rakt igenom subjektiv berättelsen är. Författaren tar läsaren i handen och gör klart att det här är min upplevelse, min berättelse – och försöker inte låtsas om något annat.
Omgivningens reaktioner på författarens tankar och utspel är också med. Hon kastar upp alla skärvor i luften och ger läsaren möjligheten att avfärda: kanske är det hon, Felicia som är ute på hal is? Hon som pratar om att ha ett ”hål i hjärtat” och blir inlagd för depression.
Felicia Feldt är Anna Wahlgren tredje barn och det framgår av boken att deras relation under många år varit extremt dålig och de har flera gånger brutit kontakten.
Man får till och med en känsla av att boken varken gör till eller från, sämre kan relationen knappast bli.
Och ju mer man läser ju mindre betydelse får kändisskapet. Att det handlar om Anna Wahlgren glider liksom bort och blir oviktigt. Det här är ett barn och berättelsen om en uppväxt. Det handlar om maktutövning och det är allmängiltigt.
Trots att Felicia Feldt beskriver hur hon ofta är den av syskonen som blir mest rädd – så rädd och skör att hon stelnar och slutar andas – är det ändå hon som blir "familjens rebell".
Boken är en pamflett för rätten att vägra försonas. Rätten att sluta slåss, att lämna och gå vidare.
Mottagen: 4 januari 2012
Anna Wahlgrens dotter skrev bok om sin uppväxt
Uppgörelse med "världens bästa mamma"
Läs mer ...
Anna Wahlgrens dotter interjuvades av Skavlan
Felicia Feldt gäst hos Skavlan
Anmäl textfel
