LitteraturMagazinets recension av Nattmusik för dagsländor, Eva-Stina Byggmästar
Hjärta och smärta i en diktning som berör
Det är så med Eva-Stina Byggmästar, att hon kan ta en väldigt banal fras och ladda den med ett innehåll som känns nytt och oförbrukad. I sin nya diktsamling ”Nattmusik för dagsländor” finns många spår av en förlorad kärlek, en kärlek som brann väldigt intensivt under en kort period.
Just detta tema är i ett längre perspektiv ett av de mest besjungna i poesin. Dessutom tog det inte så lång tid i litteraturhistorien innan ”hjärta” och ”smärta” fann varandra som slutrim. Lägg därtill en stjärnhimmel så är det endast lite pianospel i bakgrunden som fattas innan schablonen är komplett. Allt detta återfinns i Eva-Stina Byggmästars senaste diktsamling, och resultatet är ljuvligt!
”Du stal mitt hjärta”, skriver poeten redan i samlingens första dikt, och slår an tonen. De konventionella metaforerna är frekventa i samlingen. Och de hålls konsekvent vid liv fram till sista dikten där poeten sätter ett slags likhetstecken mellan att inte älska och att vara fri. Kärleken snärjer tycks hon säga och lånar röster från både Virginia Wolf, Edith Södergran och Emily Brontë.
Eva-Stina Byggmästars diktning känns för närvarande väldigt unik i det avseende att hon inte räds det konventionella. I ett annat årtionde hade hennes tonfall kallats för ironiskt. Nu är det bara rakt och enkelt, i ett tilltal som berör.
Mottagen: 18 november 2019
Anmäl textfel