LitteraturMagazinets recension
av De sju goda åren, Etgar Keret
Livet sett från Israel
Etgar Kerets De sju goda åren är en självbiografi som helt kort skulle kunna resumeras till Etgar Kerets liv. Siffran sju bär på diverse symboliska värden.
Utöver sonens sju första levnadsår kan vi exempelvis utläsa lycka. Sju är ju ett lyckonummer och Etgars sju goda noveller genomsyras av positiv anda och humor, även när det blir sorgligt och går åt pipsvängen, vilket också gör läsningen till en i det stora hela angenäm upplevelse. Sju för också på ett lite omständligare vis tankarna till den judiska filosofen Filon som omkring tiden för Jesu födelse försökt medla mellan Judar och stoiska greker som då levde sida vid sida i Egyptens Alexandria, men utan större förståelse för varandras trosuppfattningar då. Denne brobyggande Filon ska ha delat in människans levnadsår i sju olika perioder, liknande de representerade i Etgars noveller vilka också går igenom livets alla skeenden. Ja, allt från barndom, pubertet, mandom, äktenskap, rättfärdighet, orkeslöshet och död.
Ni ser, det handlar inte om sju år, det handlar om hela livet och allt vad det innehåller. Etgar själv är inte alltid novellernas huvudperson, för att berätta sitt liv går han så att säga omvägen via människor i sin närhet, vilket för det mesta blir familjen. Utöver sonen får vi så också flyktigt följa modern och faderns resa. Överlevare från förintelsen, hur de i sin ungdom tagit sig till Israel och hur de under festligare förhållanden träffades där. En syster som valt att leva enligt ultraortodoxa seder. En syster som Keret beskriver som död från den dag hon gift sig.
Boken med sin lättsamma och lättillgängliga ton känns aldrig extremt utlämnande men Keret har ändå, av hänsyn till familjen, valt att publicera boken endast i översättning och för en utländsk publik. Den svenska utgåvan har därmed utgått från en engelsk översättning av det som i original skrivits på hebreiska. Det gör något med språket, ibland infinner sig den där känslan av att något fallit bort, kanske blivit lite urlakat. Men Kristian Wikströms översättning håller trots allt, jag både skrattar och gråter.
I bokens inledning bjuder Keret in läsaren att dela hans tågkupé och det fungerar bra för det här är också korta lättlästa noveller som passar sig utmärkt till resan. Särskilt som Keret själv ofta befinner sig på just ett flygplan eller i en taxi på väg hem från, eller bort på en utlandsresa. Ständigt återkommande litterära evenemang. Han delar med sig av livet i Israel. Hur det kan vara när ens egen vardag avbryts av större hot som terrorattentat och missiler. Hur sonens födelse liksom får sättas på paus när det i samma stund som hustrun påbörjar förlossningsarbetet inkommer ett flertal akut skadade efter ett terrorattentat i närheten. Den viktigaste stunden i livet överskuggas av en alltid närvarande påminnelse om livets förgänglighet.
Det är intressant också hur han kringgår de mest intima och svåra stunderna i livet genom att snabbt ändra fokus till den ytligare, omedelbara verkligheten runt omkring som på något vis gör boken både absurd och rolig. Ett missfall nämns som i förbifarten och bereder vägen för en betydligt längre utläggning om ett gräl mellan författaren och en taxichaufför.
Opretentiös, intressant och rolig läsning.
Mottagen: 31 januari 2018
Anmäl textfel
