Året är 1756 och platsen är Stockholm, en stad fylld av oväsen,fattigdom och fylleri. En stad där ingen litar på någon och där villkoren för att överleva är stenhårda.Mitt i larmet och smutsen möter vi Carl Michael Bellman som prålar i lånta fjädrar. Den eleganta peruken och herrskapsrocken i brokig brokad kan med nöd och näppe dölja att han är luspank. Så pank att han har tvingats att pantsätta sin citrina och utan den är han knappast någon trubadur. Men hans hörsel är det inget fel på. Den ger honom berättelser i överflöd när han går runt i staden, på ställendär människor rör sig. Snart hörs hans kväden överallt från den uslaste ölstuga till Gustav III:s hov och under backanaliska utflykter till Djurgården. Trots att Bellmans sånger snart är på var mans läppar, och han själv en gärna sedd gäst hos de allra flesta, får han ändå ett kämpigt och fattigt liv.

Stockholm 1756. Polhems tegelröda slusstorn står på plats. Larm, våld, armod, gränders gytter, löss, lust, fylleri & stank. Vackra tandlösa flickor med lättuppsnörda klänningsliv. En munter, men orolig och våghalsig tid. Vem kan man lita på? Vem ger en fattig begåvad sate ett lån? Och vem ger nästa? Vems arsle kan man slicka för att få bröd till barnen?

Men se, där står Carl Michael Bellman, lite lagom beskänkt, mitt i myllret med elegant peruk och lånade herrskapskläder i glansig färgrik brokad. Hans ögon är klara, hans hörsel skänker honom både berättelser och klanger. Dessvärre är hans citrina för tillfället i pant. Men rösten bär. Och snart kan hans kväden höras överallt. På ölstugor, vid Gustaf III:s hov och under backanaliska utflykter till Djurgården. Där Ulla Winblad ligger i gröngräset i strumpor av silke och något motvilligt blir hans musa.
Men intriger frodas. Liksom lungsoten. Spädbarn vissnar bort innan de hunnit le. Sötebrödsdagar viker för tvär svält. Lån förfaller, och då väntar häktet. Om inte någon välgörare träder in. Carl Michael Bellman hostar blod och dör utblottad den 11 februari 1795. Men hans verk lever.

Fukta din aska ger i omtumlande och förförisk romanform en helt ny, mångbottnad bild av vår nationalskald. Samtidigt en skakande insikt i 1700-talets verklighet.

"Här får vi oss också till livs en väldig fresk av en epok och av staden Stockholm... Sällan har jag läst en Stockholmsskildring där staden i all sin prakt och allt sitt elände framträder i så skarp relief... En intensivt levande och virtuost komponerad roman. Jag fylls av beundran för Brunners fantastiska förmåga att fläta in allt stoff i en episk berättelse om ett levnadsöde som gripit så många svenskar ... Närmare än så här kan man nog inte komma i en konstnärlig gestaltning av en människa och diktare ... en lysande roman som ingen Bellman-beundrare faktiskt kan vara utan. Så det är bara att säga: Gutår, broder Brunner!" SvD

"Fullständigt enastående ...ett praktfullt arbete, ett i högsta grad levande stycke litteratur." Västerbottens-Kuriren

"En fest att läsa..." Östersunds-Posten

"Frustande vital ..." Hufvudstadsbladet

"En del stränga kritiker må sura, och raljera över Brunners sätt att krypa under skinnet på Carl Michael ... men just det är styrkan med denna stora och gripande Bellmanhistoria. Och så mycket mera levande 1700-tal än någonsin en Herman Lindqvist förmår prestera." Expressen

"När de 483 sidorna är tillända och Carl Michael Bellman är död, då saknar man honom och bättre betyg kan knappast Brunner få." Norra Västerbotten

Ernst Brunners roman om Bellmans liv har i original sålt i mer än 50.000 exemplar. Den utkommer snart på en mängd språk världen över, däribland engelska.

"Gutår – ett storverk!" Aftonbladet

"En lysande roman." Svenska Dagbladet

"Värd all beundran." Dagens Industri

"Gutår - ett storverk!" Aftonbladet "En lysande roman." Svenska Dagbladet "Värd all beundran." Dagens Industri "Här får vi oss också till livs en väldig fresk av en epok och av staden Stockholm ... Sällan har jag läst en Stockholmsskildring där staden i all sin prakt och allt sitt elände framträder i så skarp relief... En intensivt levande och virtuost komponerad roman. Jag fylls av beundran för Brunners fantastiska förmåga att fläta in allt stoff i en episk berättelse om ett levnadsöde som gripit så många svenskar ... Närmare än så här kan man nog inte komma i en konstnärlig gestaltning av en människa och diktare ... en lysande roman som ingen Bellman-beundrare faktiskt kan vara utan. Så det är bara att säga: Gutår, broder Brunner!"SvD "Fullständigt enastående ...ett praktfullt arbete, ett i högsta grad levande stycke litteratur." Västerbottens-Kuriren "En fest att läsa..."Östersunds-Posten "Frustande vital ..." Hufvudstadsbladet "En del stränga kritiker må sura, och raljera över Brunners sätt att krypa under skinnet på Carl Michael ... men just det är styrkan med denna stora och gripande Bellmanhistoria. Och så mycket mera levande 1700-tal än någonsin en Herman Lindqvist förmår prestera." Expressen "När de 483 sidorna är tillända och Carl Michael Bellman är död, då saknar man honom och bättre betyg kan knappast Brunner få." Norra Västerbotten Ernst Brunners roman om Bellmans liv har i original sålt i mer än 50.000 exemplar. Den utkommer snart på en mängd språk världen över, däribland engelska.

Stockholm 1756. Polhems tegelröda slusstorn står på plats. Larm, våld, armod, gränders gytter, löss, lust, fylleri & stank. Vackra tandlösa flickor med lättuppsnörda klänningsliv. En munter, men orolig och våghalsig tid. Vem kan man lita på? Vem ger en fattig begåvad sate ett lån? Och vem ger nästa? Vems arsle kan man slicka för att få bröd till barnen?

Men se, där står Carl Michael Bellman, lite lagom beskänkt, mitt i myllret med elegant peruk och lånade herrskapskläder i glansig färgrik brokad. Hans ögon är klara, hans hörsel skänker honom både berättelser och klanger. Dessvärre är hans citrina för tillfället i pant. Men rösten bär. Och snart kan hans kväden höras överallt. På ölstugor, vid Gustaf III:s hov och under backanaliska utflykter till Djurgården. Där Ulla Winblad ligger i gröngräset i strumpor av silke och något motvilligt blir hans musa. Men intriger frodas. Liksom lungsoten. Spädbarn vissnar bort innan de hunnit le. Sötebrödsdagar viker för tvär svält. Lån förfaller, och då väntar häktet. Om inte någon välgörare träder in. Carl Michael Bellman hostar blod och dör utblottad den 11 februari 1795. Men hans verk lever.

Fukta din aska ger i omtumlande och förförisk romanform en helt ny, mångbottnad bild av vår nationalskald. Samtidigt en skakande insikt i 1700-talets verklighet.