På trettondagen 1917 vistades Edith Södergran, svårt lungsjuk, i hemmet på karelska näset. Sedan jul hade hennes debutdikter legat på bokhandelsdikterna. De hälsades av kritikerna som "dårdikter" skrivna av en sjuk ande. Hon var 24 år och hon hade ett stolt avsked till kärleken bakom sig, en förbindelse som hon hade fått plikta med hån och förnedring. Hon hade vårdats på kurhotell i Davos bland Europas lungsjuka. Edith Södergran är den stora banbrytaren i svensk diktning. Ernst Brunner ger i sin roman en inträngande skildring av hennes liv och samtid och berättar om hur hon bortom krig och revolutioner finner en väg att övervinna döden. En lysnade och rörande roman där den självklara uppläsaren är Stina Ekblad.

Den finlandssvenska författarinnan Edith Södergran är en av den lyriska modernismens banbrytare i Norden. Ernst Brunner ger i sin roman en inträngande skildring av hennes liv och samtid.

I karelska Raivola vid ryska gränsen är det midsommar och syrenen blommar. Edith är svårt sjuk och hennes liv hänger på en mycket skör tråd. Hon har hunnit bli 31 år och halva hennes liv har tuberkulosen rasat inom henne. Trots sin svåra sjukdom och ringa ålder är hon en berömd poet med fyra diktsamlingar bakom sig.

Hon lever på gården i Raivola, ensam med sin mor och sina katter. Huset har förfallit. Efter den ryska revolutionen är familjens förmögenhet endast ett vackert minne. Det lilla som Ediths författande inbringar kan nätt och jämnt hålla hungern borta.

Hon har ett stolt avsked till kärleken bakom sig, en blind hänförelse som hon fått plikta med hån och förnedring.

Edith Södergran är den stora banbrytaren i svensk diktning. Ernst Brunner har här skrivit en förunderligt fängslande, rörande, sensuell och dramatisk roman om henne och hennes liv.