LitteraturMagazinets recension
av Slutet på världen som vi känner den, Erlend Loe
En absurd antihjälte i en absurd värld
Kan man leva i skogen i evighet eller kommer det en tid då man måste säga adjö till sin älg och gå tillbaka till människobyn? Erlend Loes antihjälte Doppler bestämmer sig för det andra alternativet och styr kosan hem till Solveig och barnen. Men hans gamla hus är ommålat i en högmodigt blå nyans och en ny man har flyttat in hos Dopplers familj. Tillvaron är mer förvirrad än någonsin.
Erlend Loe har fått oförtjänt lite uppmärksamhet i Sverige (klarar vi bara av ett norskt författargeni åt gången?) trots sina egensinniga, roliga berättelser. Han skriver lika bra för vuxna som för barn. ”Slutet på världen som vi känner den” är den tredje boken om Doppler, som började med ”Doppler” där huvudpersonen med samma namn tröttnade på sin duktighet och bestämde sig för att rymma familjen och det ordnade medeklasslivet för en tillvaro i skogen tillsammans med älgen Bongo. Men nu vill alltså Doppler komma tillbaka igen och återanpassa sig till sin gamla tillvaro. Eller är det tillvaron som ska återanpassa sig till Doppler?
Erlend Loe skriver så absurt, så genuint humoristiskt att jag ofta skrattar när jag läser den fast jag inte förstår vad författaren vill säga. Det hade kunnat bli klichéartad samhällskritik om konsumtionssamhället men riktigt så enkelt är det inte. Civilisationskritiken finns där men eftersom Doppler knappast är ett oskuldsfullt naturbarn, utan tvärtom osympatisk i sin självupptagenhet, är det oklart var läsarens sympati ska ligga. Boken inleds med ett citat ur bröderna Coens film ”A Serious Man”; ”Acceptera mysteriet”. Jag förstod aldrig den underliggande filosfin bakom den filmen, men jag gillade den skarpt. Jag har samma attityd till Erlend Loes författarskap – jag förstår sällan meningen bakom hans böcker, men jag gillar dem och får bara acceptera mysteriet.
Mottagen: 13 april 2017
Anmäl textfel
