Recension
av Flickan vid glastornet, Erika Vallin
Fantasy för de yngre med okej spänningsfaktor
”Hon betraktade sin spegelbild. Det var som vanligt inget märkvärdigt med den. Fast…hon hade en känsla av att någon iakttog henne.”
Asrin är en tolvårig tjej som bor med sin mormor i Stockholm. Asrins mamma och pappa försvann för ett år sedan. Alla antar att de är döda, även om de aldrig hittats. Asrin trivs bra med sin mormor, som är snäll om än lite speciell. Men hon saknar sina föräldrar. Dessutom måste hon börja i en ny skola, Franska skolan. Där känner hon sig utanför i början, men snart får hon två vänner, Max och Lima.
När Asrins mormor föreslår att hon ska bli medlem i en konstig matteklubb i ett gammalt hus förändras livet för alltid. Matteklubben leds av professor Styregaard, en excentrisk man som är god vän med mormor. Professorn berättar om Eunomia, spegellandet, ett perfekt och vacker värld där fred och frihet råder och ingen åldras. Men Eunomia har blivit ett skräckvälde tack vare en ond drottning. Asrin och hennes kompisar Max och Lima tror inte på övernaturliga saker och avfärdar historien om Eunomia som en saga. Men så händer en otäck sak på en fest...
Det här är en klassisk saga som effektivt skildrar mötet mellan det vardagliga och det fantastiska. Stockholm skildras noggrant vilket gör fantasyinslagen ännu mer slående. Däremot är språket schablonartat. Asrin och hennes vänner skildras som mer mogna än tolvåringar brukar vara. Men spänningsfaktorn är helt okej och boken har alla chanser att bli populär bland publiken.
Mottagen: 1 september 2012
Anmäl textfel
