LitteraturMagazinets recension
av Eunomia, Erika Vallin
Kamp mellan ont och gott i sagomiljö
Erika Vallin skriver fantasy för slukaråldern i samma stil som ”Bröderna Lejonhjärta” och ”Mio min Mio”. Boken är full av magiska detaljer.
Eunomia är den tredje delen i Erika Vallins trilogi ”Speglarnas hemlighet” som började med ”Flickan vid glastornet” och fortsatte med ”Resan till tidens slut”.
Bortom speglarna ligger Eunomia, landet där tiden inte finns. En gång var det ett paradis, men så togs Eunomia över av den onda drottningen, som förslavade människorna där.
Men Asrin från Stockholm har anlänt till Eunomia med sina vänner Max och Lima. Enligt en profetia är Asrin flickan som ska starta tiden i Eunomia och störta drottningen. Revolutionen har redan börjat och Asrin ansluter sig till upprorsmakarna, där bland annat hennes nyfunna syster ingår. Men befrielsen av Eunomia kommer med ett fruktansvärt pris.
Hjältar som är allt annat än perfekta hjältar slåss så gott de kan mot ondska och förtryck. Drottningens styre i Eunomia är en grym diktatur med svält, tortyr och godtycklig terror. Som i alla bra upprorskildringar är hjältarna knappast entydigt goda eller ens sams hela tiden – vänskap testas och släktskap också – Asrin har ett ansträngt förhållande till sin syster och tvivlar ibland på sina allierade.
Boken är full av magiska detaljer; viskningsgalleriet där gamla viskningar sitter kvar i väggarna, om man lyssnar ordentligt. Frön som smakar som den mat som man längtar mest efter när man äter dem. Träd sav som släcker törsten bara efter ett par droppar och andra underbara uppfinningar som finns i all riktigt bra Fantasy.
Det här är Fantasy när det är som bäst. Det jag saknar är humor; inga skämtsamma blinkningar till läsaren här inte; berättelsen är gravallvarlig. Men det kan man bortse ifrån. En del anser till och med att humor och Fantasy inte går ihop. För övrigt kan jag bara säga grattis till alla unga Fantasy älskare! Ni har en fantastisk historia framför er.
Mottagen: 21 augusti 2014
Anmäl textfel
