LitteraturMagazinets recension av Skingra, Erik Bergqvist

Poesi som inte skriker eller försöker för mycket

Visst finns det dikter i "Skingra" som går mig ganska spårlöst förbi, men det finns desto fler som får mig att stanna upp"

Den här dagen - november ligafotboll ensamhet -

är också synhåll att återfå. Som i viss musik: regn

tätnar till ansikte. Du går däråt. Världen består

av märken och avstånd som upphäver sig själva.

-

Ansiktet finns, det väntar din blick men döljs av din

avsikt. Och denna månad skruvar alla färger mot

samma medvetslösa slitage. Nu är du sedd.

Ansikte skingrat i regn.

Skingra är Erik Bergqvists femte bok - en på en gång rörlig och lodande diktsamling skriven med glöd och behärskning.

Den här dagen - november ligafotboll ensamhet -

är också synhåll att återfå. Som i viss musik: regn

tätnar till ansikte. Du går däråt. Världen består

av märken och avstånd som upphäver sig själva.

-

Ansiktet finns, det väntar din blick men döljs av din

avsikt. Och denna månad skruvar alla färger mot

samma medvetslösa slitage. Nu är du sedd.

Ansikte skingrat i regn.

Skingra är Erik Bergqvists femte bok - en på en gång rörlig och lodande diktsamling skriven med glöd och behärskning.

"Det här är poesi som inte skriker eller försöker för mycket. Den håller sig inom sina klassiska, men tämligen obundna ramar och uträttar storverk trots att, eller snarare för att, den håller sig just där. […]Det här är ett koncentrat av det bästa ur poesins historia, klätt i nyskapande diktspråk."
Sebastian Lönnlöv, LitteraturMagazinet