LitteraturMagazinets recension
av Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid, Emma Karinsdotter
Om den alltför starka kärleken
Finns det kärlek så stark att den bara kan förgöra? Går en sådan besatthet någonsin att bli fri ifrån?
Jonna har ett fint liv med sin flickvän Elin, men det finns saker i hennes förflutna som hon aldrig har berättat – hemligheter som kommer upp till ytan och hotar att förstöra allt hon har byggt upp.
Jonna är en turnéledare som är van vid att resa och lever för musiken. För några år sedan förälskade hon sig i Niki, trummis ett amerikanskt rockband. Hon visste redan från början att Niki redan hade en tjej, men Niki sade ju att flickvännen Sarah inte längre betydde något. Hon sade också att exet Irina bara var en "fling" – men när Irina begår självmord bryter Niki samman totalt. Jonna försöker stötta, men kan man någonsin hålla en annan människa uppe?
Niki har en förkärlek för illegala substanser och hon har nära till den totala svärtan. Jonna går snart samma drunkningsöde till möte som Niki, både i substanserna och det mentala mörkret. Allting är bra, bara Jonna får vara i Nikis närhet – men vad händer när den närheten till sist förvägras henne?
Allt det här är förflutet. Nuförtiden lever Jonna med en inte alls destruktiv flickvän. Elin är fin och söt, hon är hemmakvällar och mys, ordning och reda och mjuka kuddar. Allt det som Niki inte var. Problemet är att Jonna aldrig har berättat för Elin om Niki och allt det som hände Jonna när hon sögs in i Nikis värld.
Nu släpper Nikis band en ny skiva och det fluff av kärlek och vardag som Jonna har börjat ta för givet skyddar henne inte längre. Kan hon låta bli att söka upp Niki? Kommer hon att gå in i samma galenskap som då?
"Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig" är Emma Karinsdotters debutroman. Handlingen är mycket spännande och väl upplagd med mycket substans. Det är omöjligt att inte dras med i den historia som växer fram. Att boken handlar om lesbisk kärlek är både helt oviktigt och väldigt viktigt, just för att det inte är bokens huvudtema. Det handlar om kärlek, destruktiv kärlek, som självklart kan uppstå oavsett kön.
Formgivningen av hela boken är underbart välgjord. Det enda problemet är egentligen språket. Redan titeln vittnar om att poesin är viktigare än användbarheten. Tyvärr är också hela romanen ett gytter av poetiska experiment. Så här kan det se ut i Karinsdotters textuniversum:
Du är. Rosor och hallon. Tatuerade armar. Mjuka läppar och torra händer. Du är. Fåglar. Svarta. Flyger över himlen gör den svart svart mellan dom ser jag solen blodröd mellan dom ser jag molnen vita mellan dom ser jag himlen ljust blå den är ljust blå men du är. Svarta fåglar. Ser inte längre solen ser inte längre molnen ser inte längre himlen. Och jag saknar det inte ens.
Den sortens experiment med uttrycket kan fungera i korta stycken, för att framhäva något särskilt. Här är det ett genomgående stildrag på alla 230 sidorna, vilket tyvärr stör läsningen. Historien är stark i sig, men "Och himlarna ska falla himlarna ska falla himlarna ska falla när du rör vid mig" är en bok som fungerar trots sitt språk, inte på grund av sitt språk.
Till uppföljaren hoppas jag att Karinsdotter vågar experimentera på ett mer funktionellt sätt – och fokusera på historien istället för att ständigt hacka upp meningsbyggnaden.
Mottagen: 2 april 2014
Anmäl textfel
