LitteraturMagazinets recension
av Larma, släcka, rädda i Rosengädda, Emma Hamberg
Mysigt och småputtrigt i andra boken om Rosengädda
I den fristående fortsättningen på feelgood-romanen ”Rosengädda nästa!” får läsaren följa karaktären Tessan, som utrustad med ett minimalt kapital arbetar för att starta en restaurang i det gamla stationshuset i Rosengädda.
Huset har hon fått av vännen Jane och i sällskap med geten Bella försöker hon att bli färdig med renoveringen samtidigt som hon lär känna innevånarna i Rosengädda.
Pengarna tryter och det går alldeles för långsamt att renovera på egen hand. Men snart kommer den efterlängtade ljusningen. Genom Gustaf på godset Smörkulla får hon cateringjobb och byrådet i Rosengädda parar ihop henne med den perfekta renoveringshjälpen, ensamme Jonny som förmodligen har ett hål i hjärtat.
Det här är en klassisk feelgood-roman, fylld av god mat, vackra ting och en vänskap mellan alla dem som känner sig annorlunda på ett eller annat sätt.
Emma Hambergs stil känns igen – här är det excentriska, livsnjutande karaktärer med champagne i ena näven och sidenbyxorna i den andra, blandat med jordnära, ömsinta och trofasta människor som egentligen enbart söker en gemenskap i livet. Fokus ligger på att förlösas och hitta sig själv. Karaktärerna rör sig gärna genom en värld som påminner mig lite om en intressant trädgård. Ljuvlig, full av lummiga buskar, prunkande blommor och en och annan undangömd staty här och där. Samt det sedvanliga ogräset som smyger i rabatterna.
Mysigt och småputtrigt är det, och det passar mig som läsare precis. Den enda invändningen är att jag får en vag känsla av att detta är efterspelsbok till ”Rosengädda nästa!”. Missförstå mig rätt, jag uppskattar verkligen den trivsamma och varmhjärtade berättelsen. Ändå känns det lite för mycket som om den här boken lägger saker och ting till rätta.
Mottagen: 19 augusti 2013
Anmäl textfel
