LitteraturMagazinets recension
av Girls will be girls : Klä upp sig, klä ut sig och våga agera annorlunda, Emer O'Toole
O'Toole sparkar in öppna dörrar
Emer O'Toole är född och uppvuxen på Irland men numera bosatt i Montreal där hon forskar och undervisar i teatervetenskap. ”Girls will be girls” är hennes första bok.
Som titeln antyder är det här en bok som främst vänder sig till de som fortfarande (hur nu det är möjligt) antingen saknar insikt om den patriarkala världsordningen eller lust att förändra den. Det kan vara både nedslående och närapå tjatigt att läsa den här typen av litteratur, men på det stora hela lyckas O'Toole att undvika de fällorna.
I det första kapitlet kastas – med rätta – indignerade blickar mot barndomen och de katolsk-irländska förhållanden hon och hennes två bröder växte upp med. Som tonåring hade hon anorexi och det framgår med all önskvärd tydlighet att Emer var en väldigt ”flickig” flicka som betedde sig helt i enlighet med omvärldens begär och förväntningar.
Året innan Emer som klär ut sig till kille på halloween och får ett helt annorlunda bemötande är hon arton och jobbar som bartender; hon fladdrar med sitt blekta hår och sina långa ögonfransar och bedyrar för de manliga arbetskamraterna att hon gärna skulle ta sin makes efternamn om hon gifte sig och stanna hemma och leka med småttingarna om hon fick barn.
Efter sin första dragkingupplevelse börjar hon ifrågasätta maktstrukturer och utmana både sig själv och sin omgivning. Teatervärlden är O'Tooles arena, och det är med begrepp tagna därifrån som författaren speglar och skildrar sina feministiska insikter och väver in en slags genusvetenskaplig grundkurs. Under burop och hyllningar stuvar hon om i rekvisitan, byter ut repliker, justerar sexakter och provar sig fram i kostymförrådet tills hon hittar plagg som passar just henne.
Innehållsmässigt serveras en ganska välbalanserad blandning av privatliv, filosofi, politik och genusvetenskap. Personligen störs jag dock av själva språket. Ibland är lite väl akademiskt för att inte ha en avskräckande effekt på i första hand unga människor, och ibland är tilltalet lite väl mycket ”kompis-till-kompis”.
O'Toole har absolut rätt i sina analyser om både genus och klass, och med tanke på att sexism är så pass normaliserat ännu behövs den här typen av berättelser. Författaren har alla förutsättningar till att bli en feministisk förebild, och boken är definitivt en skrift att sätta i händerna på de som är i behov av en sådan. För oss andra sparkar den dock mest in öppna dörrar.
Mottagen: 22 oktober 2016
Anmäl textfel
