LitteraturMagazinets recension
av Bortbytingen, Emelie Östergren
Mästerlig tolkning av Lagerlöfs saga "Bortbytingen"
Frågan om kärlekens gränser är central i Lagerlöfs saga. Emelie Östergren gör en konstnärlig och funktionell överföring till serieformat.
Om ditt eget barn byttes ut mot en trollunge, hur skulle du då reagera? Skulle du hata eller älska det annorlunda barnet?
Östergren har redan tidigare publicerat flera spännande och vältecknade seriealbum. På några få år har hon etablerat sig som ett av de mest intressanta svenska seriekonstnärsskapen. Konsten ligger nämligen alltid nära i Östergrens absurda, fulsnygga, läskigt läckra bilder. Dessutom äger Östergren den viktigaste egenskapen hos en konstnär: den att gå sin alldeles egna väg, rakt in i surrealismen, drömmen, fantasin.
"Bortbytingen" är kanske Östergrens mest realistiska album hittills – och då bygger den ändå på en av folktro inspirerad saga som ingen mindre än Selma Lagerlöf har skrivit. Som titeln antyder handlar det om en av de sägner där ett troll byter bort sitt eget barn mot ett människobarn.
Här är det ett nyblivet föräldrapar någonstans i Sverige för länge sedan som rider genom skogen. När hästarna känner att ett troll finns i närheten råkar de i sken och mamman tappar sitt lindebarn. Trollmamman som går omkring i skogen med sitt eget barnaknyte i famnen fascineras av människobarnet och tar med sig det därifrån. Kvar på marken blir trollungen.
När människoföräldrarna hinner dit ser det genast vad som har skett. Deras eget barn hade inte sylvassa tänder, det var inte fult och magert. Ändå klarar mamman inte av att lämna trollungen på marken. Hon tar den med sig, trots makens trumpna missnöje.
Problemet är att ett troll inte får plats bland människorna. Det här barnet, som spottar ut sin gröt men slukar råttorna som katten släpar in, vinner inget gillande hos grannarna i byn. Familjen blir hatad och pappan försöker undanröja barnet, men varje gång räddas det av sin nya människomamma.
Jag ska inte avslöja slutet men självklart finns det en sensmoral. Historien här är fängslande i sig och går, som efterordet visar, att tolka symboliskt. Vilka får inte plats? Var går gränsen för det mänskliga? Vilka vill vi inte ha ibland oss?
Nu har jag fokuserat på historien i sig, som Östergren på ett mästerligt sätt för vidare men det gör hon ju genom sina bilder. Östergren säregna tecknande, som alltid varit värt att uppmärksamma, blir här inte bara speciellt utan också funktionellt, när det ägnas åt att återberätta Lagerlöfs saga.
Genom teckningarna svärmar flugor – eller är det fjärilar? Här är människorna avbildade minst lika groteska som trollen, samtidigt som deras fördomsfulla ondska är ännu värre. "Bortbytingen" är ett bevis på att sagorna aldrig tar slut och på att serier precis är rätt medium för att föra fram både moderna och klassiska berättelser.
Tidigare i år har Marcus Ingvarsson med "En herrgårdssägen" visat vad en serietolkning av Lagerlöf kan ge. Östergrens sätt att närma sig Lagerlöf är helt annorlunda, men minst lika väl genomfört och oupphörligen fascinerande.
Jag hoppas att många får ta del av "Bortbytingen" och att den kan väcka både tankar om samtid och framtid, kärlek till seriegenrens möjligheter och lust att läsa Lagerlöf.
Synd bara att boken är så dåligt limmad. Min bok höll inte ens för en enda läsning och det gör nog tyvärr att färre än nödvändigt kan njuta av Östergrens eminenta återberättande av Lagerlöfs alltför moderna moralkaka.
Mottagen: 3 oktober 2014
Anmäl textfel
