LitteraturMagazinets recension
av Tors vrede, Elvira Birgitta Holm
Starka kvinnor i en levande forntid
År 2010 upptäcktes vid Sandby borg på Öland resterna av en massaker från slutet av 400-talet. Hundratals döda hade lämnats utan begravning. Vilka förövarna var vet man inte, så det finns möjlighet till spekulationer. Romanförfattaren Elvira Birgitta Holm levandegör tiden, platsen och människorna i “Odins eld” och nyutgivna “Tors vrede”.
Det brutala händelseförloppet avslutar “Odins eld”. I “Tors vrede" återfinner vi den unga Jorunn. Hon är ensam överlevande från sin familj, har lyckats tillintetgöra sin våldtäktsman och ta tillbaka faderns dyrbara svärd, Odins eld. Jorunn är en vala, sierska, som står i ett särskilt förhållande till naturen, djuren och gudarna. För att få hjälp att hämnas de döda beger hon sig till släktingen kung Fula i Burgundaland (Bornholm). Men där gäller det att undkomma den man som hon är bortlovad till. Elvira Birgitta Holm väver en spännande historia med en välfungerande intrig. Författaren har en imponerande kännedom om människornas föreställningsvärld, om asatron och den levande naturen.
Jorunn föder barnet från våldtäkten, en flicka som får namnet Liv. Men hon lämnar henne i sejdmannen Alus vård när hon återvänder till Öland för att fullfölja sitt uppdrag. Alu kan ta väl hand om Liv. Han är både man och kvinna, en hamnskiftare som Odin. Jag älskar författarens användning av ålderdomliga ord. En del vet jag vad de betyder. Andra får jag slå upp. Alla är vackra och stämningsskapande bidrag till den historiska skildringen.
Största delen av “Tors vrede” handlar om Liv. Det är en stark kvinna. Hon följer sin lust och väljer de män hon vill ha. Men som för många under denna våldsamma tid kantas hennes liv av förluster. Nära och kära dör. Männen kommer inte levande hem från strider och plundringsfärder. Liksom Jorunn söker de skyldiga till förödelsen av Sandby borg lever dottern med målet att hitta den mor som övergav henne.
Mottagen: 18 december 2023
Anmäl textfel
