En arrendegård på Bohuskusten i början av 1800-talet.

En flicka med humör och vilja: Tora.

En lycksökare med oklar bakgrund: Frank.

En drömmare som är full av berättelser: Arvid.

Mellan Tora och Frank en ömsesidig motvilja som vänds till arbetsgemenskap och kanske något mer.

Det går att beskriva romanen Glädjestranden så att den påminner om ”Borta med vinden” med sina starka karaktärer, motstridiga känslor och dramatiska händelser. Samtidigt är det en berättelse i svensk realistisk romantradition, där vänskap växer långsamt, uttrycks lågmält och människor förändras över tiden.

Ellen Mattson har många gånger prisats för sin förmåga att skildra oklara och kluvna känslor. I denna roman visar hon att hon är lika skicklig på att berätta om vardagsslitet på en kustgård för länge sedan. Frank går före med lien, Tora går efter och binder rågen, inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till en ny skuta och traktens bönder går på vargjakt.

Lilla Tora har sagor i huvudet och leken i kroppen, hon har en mor och en far som älskar henne högt och en pojkmorbror att leka med på familjens arrendegård i Bohusläns kustband.När pappa sjökaptenen är hemma täljer han vackra saker åt sin dotter och ger henne hela världen. Han kan göra det, för till och med solen gör som han vill. Men en vinter kommer han inte hem från havet och det blir tyst i huset.

Någonstans ifrån kommer Frank för att hjälpa till med gården tills morbror Arvid är tillräckligt gammal. Han gifter sig med Toras mor. Men plötsligt en dag när Tora är tio ligger modern död med ett dödfött barn bredvid sig. Kvar på gården blir Tora med två män som är olika som två människor kan bli: Frank och Arvid. Den ene sliter för att förbättra gården och få respekt från dem som fått anseendet med födseln, den andre smiter helst till friheten och fantasin. Och Tora slits mellan dem. Det som först är ömsesidig antipati mellan Frank och Tora blir arbetsgemenskap och kanske något mer.

Ellen Mattson har många gånger prisats för sin förmåga att skildra kluvna känslor och oklara förhållanden. Här berättar hon både om samvaron mellan människor som lever tillsammans utan att ha valt varandra och om arbetet på en kustgård i början av 1800-talet.

Frank går före med lien, Tora går efter bland trotjänare och tjänstefolk och binder rågen, traktens bönder går på vargjakt och inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till Franks nya skuta.

Ellen Mattson har skapat gestalter som stannar i minnet. Hon frammanar dem och deras värld i korta bilder på ett språk som hon behandlar likadant som Toras pappa behandlar solen: det gör som hon vill.

En arrendegård på Bohuskusten i början av 1800-talet.

En flicka med humör och vilja: Tora.

En lycksökare med oklar bakgrund: Frank.

En drömmare som är full av berättelser: Arvid.

Mellan Tora och Frank en ömsesidig motvilja som vänds till arbetsgemenskap och kanske något mer.

Det går att beskriva romanen Glädjestranden så att den påminner om "Borta med vinden" med sina starka karaktärer, motstridiga känslor och dramatiska händelser. Samtidigt är det en berättelse i svensk realistisk romantradition, där vänskap växer långsamt, uttrycks lågmält och människor förändras över tiden.

Ellen Mattson har många gånger prisats för sin förmåga att skildra oklara och kluvna känslor. I denna roman visar hon att hon är lika skicklig på att berätta om vardagsslitet på en kustgård för länge sedan.  Frank går före med lien, Tora går efter och binder rågen, inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till en ny skuta och traktens bönder går på vargjakt. 

En arrendegård på Bohuskusten i början av 1800-talet.

En flicka med humör och vilja: Tora.

En lycksökare med oklar bakgrund: Frank.

En drömmare som är full av berättelser: Arvid.

Mellan Tora och Frank en ömsesidig motvilja som vänds till arbetsgemenskap och kanske något mer.

Det går att beskriva romanen Glädjestranden så att den påminner om "Borta med vinden" med sina starka karaktärer, motstridiga känslor och dramatiska händelser. Samtidigt är det en berättelse i svensk realistisk romantradition, där vänskap växer långsamt, uttrycks lågmält och människor förändras över tiden.

Ellen Mattson har många gånger prisats för sin förmåga att skildra oklara och kluvna känslor. I denna roman visar hon att hon är lika skicklig på att berätta om vardagsslitet på en kustgård för länge sedan.  Frank går före med lien, Tora går efter och binder rågen, inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till en ny skuta och traktens bönder går på vargjakt. 

"Så enkelt kan det vara, och så vackert." DN

"Utsökt beskriver författaren livet på en gård i början av förrförra seklet. Berättelsen får sin ljussättning och färgskala, sina skuggor och dagrar av naturskildringen." SvD

"Mattson skriver så att man tvingas dra ner lästempot och låta boken bestämma takten. Mycket vackert." Vi-Tidningen

Lilla Tora har sagor i huvudet och leken i kroppen, hon har en mor och en far som älskar henne högt och en pojkmorbror att leka med på familjens arrendegård i Bohusläns kustband. När pappa sjökaptenen är hemma täljer han vackra saker åt sin dotter och ger henne hela världen. Han kan göra det, för till och med solen gör som han vill. Men en vinter kommer han inte hem från havet och det blir tyst i huset.

Någonstans ifrån kommer Frank för att hjälpa till med gården tills morbror Arvid är tillräckligt gammal. Han gifter sig med Toras mor. Men plötsligt en dag när Tora är tio ligger modern död med ett dödfött barn bredvid sig. Kvar på gården blir Tora med två män som är olika som två människor kan bli: Frank och Arvid. Den ene sliter för att förbättra gården och få respekt från dem som fått anseendet med födseln, den andre smiter helst till friheten och fantasin. Och Tora slits mellan dem. Det som först är ömsesidig antipati mellan Frank och Tora blir arbetsgemenskap och kanske något mer.

Ellen Mattson har många gånger prisats för sin förmåga att skildra kluvna känslor och oklara förhållanden. Här berättar hon både om samvaron mellan människor som lever tillsammans utan att ha valt varandra och om arbetet på en kustgård i början av 1800-talet.

Frank går före med lien, Tora går efter bland trotjänare och tjänstefolk och binder rågen, traktens bönder går på vargjakt och inhyrda båtbyggare spikar bord på spanten till Franks nya skuta.

Ellen Mattson har skapat gestalter som stannar i minnet. Hon frammanar dem och deras värld i korta bilder på ett språk som hon behandlar likadant som Toras pappa behandlar solen: det gör som hon vill.


x