LitteraturMagazinets recension
av En ond liten handling, Elizabeth George
Amerikansk deckardrottning fortfarande i högform
Elizabeth George skriver deckarhistorier där vi får följa det något omaka radarparet Thomas Lynley och Barbara Havers. "En ond liten handling" är omfångsrik, boken har hela 778 njutbara sidor. Det är något av ett signum för Elizabeth George att hon levererar tjocka, underhållande kriminalhistorier.
Författarens karaktärer är genomgående väl utmejslade, Lynley kommer från överklassen och Barbara kommer från enkla förhållanden. Lynley är en sann gentleman, medan den sjaviga Barbara är både burdus och rättfram. Genom hela bokserien har vi fått följa deras vänner och privatliv så detaljerat att det känns som helt egna berättelser. Tillsammans bildar den korrekta och välklädda Thomas Lynley och Barbara Havers, som varken bryr sig om hur hon klär sig eller om hon luktar svett, ett riktigt udda par, men de visar stor respekt för varandra och samarbetet baseras på en grundmurad vänskap.
Den här gången har författaren förlagt huvuddelen av handlingen till Italien och hennes italienske kommissarie är en riktigt behaglig person. Han pratar inte engelska och Barbara Havers pratar inte italienska, med han förstår i alla fall delvis hennes målande språk kryddat med ett stort mått av svordomar.
Elizabeth George har berättat att hon med denna roman har velat påvisa de fel som kan begås när åklagaren är den som leder brottsutredningen och har möjlighet att bestämma var polisens insatser ska koncentreras.
En separation och kidnappning är det centrala i historien. Det är dottern till Barbaras granne och vän, som tillsammans med sin mamma helt oväntat försvinner spårlöst till ett nytt liv. Dottern, den nioåriga Hadiyyah, har sedan länge lindat Barbara runt sitt lillfinger. Hon är oerhört söt och charmig och Barbara har tagit henne till sitt hjärta. När Hadiyyah kidnappas i den italienska staden Lucca, kopplas både italiensk och brittisk polis in. En brittisk medborgare har blivit bortförd och Lynley utses till sambandsman till Barbaras stora besvikelse. Hon ville själv åka, det gäller hennes bästa vän. Lynley själv åker motvilligt, han har äntligen hittat en ny kärlek efter hustruns död.
Barbara Havers är som alltid den karaktär som fascinerar mig mest, hon är lite som Pippi Långstrump, hon gör som hon vill utan att ta hänsyn till de order hon fått. Hon har klara problem med chefer. Hon utför givna arbetsuppgifter med vänster hand, medan hon jobbar med det hon vill och själv tycker är viktigast under tiden. Det gör att hon ständigt riskerar sin tjänst och den här gången tror till och med jag att hon går alldeles för långt och jag börjar undra om författaren tänkt avskriva Havers för framtida böcker.
Historien är mångfacetterad och det är riktigt svårt att räkna ut hur den ska sluta. Boken är både underhållande och spännande och jag njuter för varje sida och önskar att boken aldrig ska ta slut, även om jag vill veta hur det kommer att gå. Jag har läst alla deckare av Elizabeth George och jag ser fram emot nästa!
Mottagen: 7 februari 2014
Anmäl textfel
