LitteraturMagazinets recension
av Sagan om Turid. Korpgudinnan, Elisabeth Östnäs
Turid möter irernas gudinnor
Efter ”Kungadottern” och ”Krigstid” är Elisabeth Östnäs nu aktuell med ”Korpgudinnan”, den sista delen av trilogin om Turid.
Turid, vikingakvinnan som har fantastiska förmågor - som att gå in i andra varelsers kroppar - har gift sig med Frode. Frode är vikingen som inte vill slåss, till skillnad från sina släktingar. När tiderna blir oroliga åker Turid och Frode till Irland för att be om hjälp till det annalkande kriget. Frode och Turid är rädda för kriget och Frodes rädsla gör Turid tveksam. Vikingamän borde ha mod! Men samtidigt uppskattar hon hans mjukhet. På Irland kanske det finns en fristad, från krig och våld? Men hur fridsam är Irlands korpgudinna?
"Korpgudinnan" är sista boken i trilogin Sagan om Turid, berättelsen om vikingakvinnan Turid och hennes äventyr. Det märks att Östnäs har kunskap om fornnordisk mytologi och vikingahistoria. Korpgudinnan som dyrkas i boken har verklig förlaga; korpen var symbol för strid och död i irländsk mytologi. Det här är en fantasyberättelse, men man får en hel del kunskap om vikingarna på köpet. Berättelsen är spännande och mytologin är fascinerande, däremot fastnar jag inte för språket som är onödigt högtidligt. Huvudpersonen Turid och hennes man Frode är bra skildrade, däremot är många av bifigurerna lätta att glömma.
Mottagen: 15 november 2016
Anmäl textfel
