LitteraturMagazinets recension av Veckan före barnbidraget, Elin Johansson
En stilfull lektion i empati
Jag läste den här boken medan jag satt i disken och hämtade andan mellan klassbesöken. Jag läste den här boken och tänkte på alla barn jag mött. Sexåringar i Canada goose-jackor och de senaste mobiltelefonerna, trettonåringar i ärvda, redan urtvättade tröjor och hoppet om att få pappas gamla Nokia i julklapp. Alla kommer de till biblioteket men alla syns inte i barnböckerna. Ungefär 12% av alla barn i Sverige lever i fattigdom. Och då räknas de asylsökande och papperslösa inte med. I bilderböckerna ser vi charmigt möblerade rum med designermöbler och kristallkronor, pappor i kostym och portfölj, villaområden och solsemestrar. Inte allas vardag ser ut så. Många barn lever precis på gränsen till fattigdom dagarna före barnbidraget.
I Ellen Ekman och Elin Johanssons bilderbok är det en vecka kvar och det innebär enveckakvartillbarnbidragetsoppa och korv och makaroner utan korv. Men det gör inte så mycket om man har den fantasi och uppfinningsrikedom denna tappra mamma har. Inte råd att gå till simhallen? Inga problem! Vi gör ett eget vattenland i badrummet. Hål i gummistövlarna fixas lätt med silvertejp och inte ett ögonblick låter hon sitt barn känna av den ekonomiska stressen. Jag tänker på pappan i filmen Livet är underbart som leker med sin son genom ett krig och ett koncentrationsläger för att pojken inte skall vara rädd. Även om krig är väldigt mycket värre än brist på korv är det samma skonsamhet som skildras och jag tycker att det är så fint.
Det är viktigt med representation. Det är viktigt att det finns böcker för alla barn att känna igen sig i. Särskilt när Ellen Ekmans illustrationer gör det så här roligt att känna igen sig. För visst är det samma Ellen Ekman som brukar få oss att skratta i sin serie Lilla Berlin, alltid så träffsäker och det är hon även här. Det ser ut som på riktigt. Mammor kan se trötta ut och ha hår på benen, det står förpackningar med trosskydd på toaletten; inte en vardaglig detalj missar hon. Förutom könet på barnet. Hen ser lagom obestämd ut med Teenage mutant ninja turtles-tröja och leopardtights. Det är mycket snyggt gjort.
Jag är så glad att det här barnet får synas i sina trasiga stövlar. Jag är så glad att barn utan märkeskläder kan få känna igen sig i den här boken. Och för de småbarnsfamiljer där man inte ens vet när barnbidraget kommer in på kontot kan det här vara ögonöppnande läsning och en stilfull lektion i empati.
Mottagen: 31 oktober 2016
Anmäl textfel