Recension
av Under morgonens bila, Elfriede Jelinek
En smakbit av ett svårsmält författarskap
Elfriede Jelinek, 2004 års Nobelpristagare i litteratur, är kanske mest känd för romaner som ”Pianolärarinnan”, men har också skrivit dramatik och lyrik. Jag har ännu inte läst någon av Jelineks romaner i dess helhet, bara utdrag i antologier och så en del första sidor som snarare avskräckt från än lockat till vidare läsning. Däremot har jag smugit in bakvägen i Jelinkes författarskap genom pjäsen ”Prinsessdramer” – definitivt intressant för den som tål modernistisk intriglöshet – och nu genom diktsamlingen ”Under morgonens bila”, som består av dikter från 1966-1968, översatta av den svenska poeten Sofia Stenström.
Elineks teman är ofta sexualitet, även i poesin, men språket är i absolut fokus med flytande formuleringar som också vågar hacka, haka upp sig. Det blir aldrig lika svårläst – vare sig språkligt eller innehållsmässigt – som i romanerna, utan flyter fram fint och är definitivt givande och njutbar läsning, även om det inte når några särskilt imponerande nivåer. För mig blev ”Under morgonens bila” ett sätt att smaka på Jelineks författarskap och få mersmak. Nu ska vi se om jag kanske kan komma igenom ”Pianolärarinnan” också…
Mottagen: 13 juli 2012
Anmäl textfel
