LitteraturMagazinets recension
av Tåg till Trieste, Domnica Radulescu
Om att lämna sitt land och leva med splittrat hjärta
Vad betyder det att vara flykting? Är det ett permanent tillstånd eller något man plötsligt kan sluta vara?
Att börja om på nytt är inte lätt. Att lämna sitt land innebär att avsäga sig rätten till en stadig grund att stå på. Alla ens rötter måste nybildas i ny, ofta ogästvänligt hård, jord.
Domnica Radulescu utforskar människans behov av både frihet och en fast punkt i sin bok "Tåg till Trieste". Hon skildrar sitt födelseland Rumänien utifrån den unga Monas perspektiv. Mona växer upp i storstaden Bukarest med sin mamma och pappa, men det är under sommaren i bergen som hon verkligen börjar leva. Hon träffar sitt livs stora kärlek, Mihai. Lika frisk och stark som naturen och kärleken de omger sig med.
Men inget tillåts vara enkelt. Ceausecus skräckvälde griper kring sig som en skräckinjagande skugga. Ingen går att lita på, inte ens de som står en allra närmast. Människor försvinner eller blir påkörda på trottoaren. Monas pappa skriver manifest på den förbjudna skrivmaskinen. Säkerhetstjänsten spanar i portuppgångarna.
Mona fortlever i en alltmer febrig tillvaro. Kastad mellan hopp och förtvivlan. Allt tycks dubbelt. Skräck och njutning blandas samman och tåget mot frihetens Trieste går inte mer än till en liten gränsstad.
Hon kämpar för att göra de val som kan ge hennes kropp och hjärta frihet. Friheten som inte är vild och otämjd som man kan tro. Friheten är ett porlande skratt, en frisk fläkt. Kanske finns den i ett nytt land?
Men, hur klarar människan av att leva när alla förtöjningar bakåt är slitna? När den långa raden av kvinnor och deras historier om kärlek, översvämningar och återföreningar riskerar att segla i väg i dimman, för alltid utom synhåll. Att vara den som lämnar, är det samma sak som att vara den som gett upp? Den som är förrädaren?
Och vilka krav kan man ställa på sig själv och det nya livet? ”Att misslyckas är ännu värre när man är flykting”, tänker Mona. Meningen är ju att man ska starta upp något nytt och helt.
Hela sitt liv lever Mona med splittrat hjärta och en kropp som bäddats in i skyddande avstängdhet. Hon flyr till det hägrande USA, kvar i Rumäninen finns minnena, och kärleken Mihai. Ändå är han ständigt närvarande men alltid undanpressad. Förpassad till en undanskymd plats tillsammans med allt det som en gång var hennes hela liv.
Mottagen: 27 augusti 2012
Anmäl textfel
