LitteraturMagazinets recension
av Red road, Denise Mina
Denise Mina målar med svarta penseln
Denise Minas nya deckare är inte lika brutal som många andra av hennes kriminalromaner och kanske inte heller lika spännande. Men visst har den Minas signum över sig.
Denise Minas deckare utspelar sig i hennes hemstad Glasgow. Jag blev förtjust i hennes berättelser när jag läste den första trilogin: ¨Död i Garnethill¨, ¨Exil¨ och ¨Den sista utvägen¨. Författaren skildrar i regel en mörk, hård och utsatt tillvaro. Hon berättar effektivt utan extra krusiduller. Hon är en "proletärförfattare" i kriminallitteraturen.
I "Red road" ställs kriminalinspektören Alex Morrow inför ett kvistigt problem. Den anklagade mannen, som spenderat hela sitt vuxna liv i fängelset för mord på sin bror, begår ett nytt brott under sin villkorliga frigivning, för att som man tror, komma tillbaka in i fängelset. När han redan sitter arresterad inträffar ett mord där mördarens och fångens fingeravtryck är identiska. Mordet sker i ett tomt hus på Red Road, ett hus som väntar på rivning. Polisen ställs inför frågan hur detta kan vara möjligt, den misstänkte kan ju inte ha varit på två ställen samtidigt.
Berättelsen alternerar mellan 1997 när prinsessan Diana dör och femton år senare. Samma kväll som prinsessan dör i Paris mördas två män i Glasgow och båda förövarna grips och straffas. Den ena är den man som nu bevisligen befunnit sig på två ställen samtidigt. Genom att använda prinsessans död som ett riktmärke, kan Alex Morrow börja nysta även i det gamla fallet. Nästan alla kommer ihåg var de befann sig när Diana dog.
Författaren är skicklig på att beskriva korruption och maktmissbruk i samhället, en korruption som finns överallt, i alla samhällsklasser. Det gör inte kriminalinspektörens jobb lättare, vilken polis är korrupt och vilken är det inte? Människor kommer i kläm, ibland genom utpressning. Det är inget drömsamhälle som författaren målar upp. Här finns utsatta, omhändertagna ungdomar förpassade till ungdomshem och ett liv balanserande på gränsen till brottets bana. En liten obetydlig puff och katastrofen blir ett faktum. En ung prostituerad flickas drömmar som kraschar blir upptakten till tragedin.
Denis Mina målar med svart pensel och jag kan sakna något som lättar upp berättelsen till exempel humor, som ofta glimtar till i andra deckarförfattares alster.
Jag tycker att boken är klart läsvärd, men kanske inte den bästa av Minas många deckare.
Mottagen: 3 december 2013
Läs mer ...
Anmäl textfel
