Den här boken inleder vår nutid. Goethe tyckte om boken. Hegel fascinerades av hans fria berättande och för Marx var han favoritförfattare.

Det är för sin tid en mycket vågad erotisk berättelse. historien om tjänaren och husbonden som underhåller varandra med sina kärlekshistorier ger oss en dubbelbild av 1700-talets franska samhälle tjänaren ger oss tillträde till samhällets undre del och husbonden till den övre.

Det är Deis Diderot, sin tids store stjärna, som flödande sammanflätar denna historia likt tankarnas bangård med en stor uppsättning av spår som löper parallellt, korsar varandra vissa är lätta stickspår, andra tankens stambanor. Allt sammanvävt till en skön litteratur.

Boken publicerades i Paris den 26 och 27 september 1796; före revolutionen var den omöjlig att trycka i Frankrike. men den spreds långt tidigare genom Diderots gode vän Grimm som bilagor till hans nyhetsbrev, vilken hade prenumeranter som Fredrik den Store, kejsarinnan Katarina i Rysland m fl i de europeiska furstehusen, liksom Sveriges drottning Lovisa Ulrika. Paradoxalt nog läste överheten bokstavligen förbjuden litteratur eftersom hård censur rådde vid den tiden.

Översättning och inledning av David Sprengel.

Förord av Jan Myrdal.