LitteraturMagazinets recension
av Dennis hemlighet, David Walliams
Tolvårige Dennis upptäcker att han trivs i paljetter, läppstift och höga klackar
När jag hörde talas om grundidén till "Dennis hemlighet" blev jag en smula förväntansfull – men mest skeptisk. Det här med killar i klänning är en oerhört viktig fråga, men just när det ska vara lite roligt också så kan det bli ungefär hur dåligt som helst.
Den känslan suddades ut ganska snart när jag började läsa, men jag var ändå rädd att det någonstans under resans gång skulle vändas till det dåliga – eller att det över huvud taget skulle dyka upp något som inte var tillräckligt genomtänkt.
Så blev det inte. Även om boken är skämtsam så är den det på rätt personers bekostnad. Även om den bitvis är orealistisk så är det lätt att förlåta – för hur många realistiska och riktigt bra barnböcker finns det egentligen?
Dennis är tolv år. Han har ett ganska tråkigt liv. Sedan hans mamma stack är pappan deprimerad, alla foton på henne är brända utom ett som Dennis måste gömma noga. Ingen kramar honom. Han har sin storebror, men där är kärleken mest retfull. Och han har sitt fotbollsspelande. Tills han köper en Vogue-tidning och livet förändras...
Dennis pappa blir mycket upprörd över tidningen med klänningsbilder. Porrtidning vore okej, men varför vill en kille titta på detta? Storebror retas. Dennis känner sig ensam – tills han råkar bli vän med snyggaste tjejen i skolan, den två år äldre Lisa som älskar mode och uppmuntrar hans intresse.
När hon föreslår att han ska klä sig i klänning upptäcker Dennis att han trivs i paljetter, läppstift och höga klackar. Men när han går till skolan som tjej och säger att han heter Denise kan det bara bli komplikationer. Det är smärtsamt och fyllt av den där vardagliga diskrimineringen som vi hittills inte har lyckats komma undan, men självklart vänds alltihop i en queer seger.
Jag älskar Dennis, jag bryr mig om honom, jag dreglar över Quentin Blakes underbara illustrationer, jag skrattar, ryser av spänning, gläds och förskräcker mig. Jag berättar för alla jag stöter på – särskilt alla som har med barn att göra – om vilken oerhört bra bok jag just läst. Och det säger egentligen allt.
Jag hoppas att många barn får den här boken i sina händer, kan skratta och få höra precis det där jätteviktiga som vuxna är bra på att säga ibland men usla på att tillämpa: könsroller är till för att lekas med och brytas emot.
Mottagen: 23 maj 2013
Anmäl textfel
