Hon är bara elva år, Pip Mackenzie, när en tragisk händelse slår sönder hennes trygga barndom. Hennes far och bror omkommer i en flygolycka och hennes mamma, Ophélie, försvinner in i otröstlig sorg, oförmögen att stötta sin dotter. Men en sommardag, på en strand nära San Francisco, träffar Pip någon som fyller hennes grå värld med färg och ljus igen.

Den hon möter är konstnären Matt Bowles och mellan dem börjar sakta en vänskap spira. Pip påminner Matt om hans egen dotter som han förlorat i en bitter skilsmässa och Pip får äntligen en vuxen att anförtro sig åt.

Trots att Ophélie till en början är misstänksam inför Matts intresse för Pip, märker också hon snart hur mycket glädje han för med sig i deras liv. Sakta börjar hon leva upp igen och inse att hon inte kan sörja för evigt.

Danielle Steel utforskar de ömtåliga band som förenar mödrar och döttrar, män och hustrur och nära vänner. Hennes berättelse handlar om smärtsamma förluster, men också om de positiva erfarenheter som kan uppstå ur de djupaste tragedier.

Danielle Steel utforskar de ömtåliga band som förenar mödrar och döttrar, män och hustrur och nära vänner. Hennes berättelse handlar om smärtsamma förluster, men också om de positiva erfarenheter som kan uppstå ur de djupaste tragedier.

Hon är bara elva år, Pip Mackenzie, när en tragisk händelse slår sönder hennes trygga barndom - hennes far och bror omkommer i en flygolycka. Mamman, Ophélie, blir så förkrossad av sorg att hon har svårt att se hur mycket Pip behöver hennes stöd och tröst. Men en sommardag, på en strand nära San Francisco, träffar Pip någon som fyller hennes grå värld med färg och ljus igen. Den hon möter är konstnären Matt Bowles och mellan dem börjar sakta en vänskap spira. Pip påminner Matt om hans egen dotter som han förlorat i en bitter skilsmässa och Pip får äntligen en vuxen att anförtro sig åt. Trots att Ophélie till en början är misstänksam mot Matts intresse för hennes dotter, märker också hon snart hur mycket glädje han för med sig i deras liv. Sakta börjar hon leva upp igen och inse att hon inte kan sörja för evigt.