Hon sitter hopkrupen högst upp i trappan och kikar i smyg ner på gästerna som anländer till hennes föräldrars eleganta hem på Manhattan. Gabriella är bara sju år, men hon vet redan alltför väl att hon är en inkräktare i sin mammas och pappas liv, ett ovälkommet påhäng som bara är till besvär.

När det är som värst flyr hon in i garderoben, där hon med ångestfullt pickande hjärta lyssnar till mammas klapprande klackar utanför. Förr eller senare stannar de klickande stegen och hon slits ut ur sitt gömställe.

Gabriella är övertygad om att det är hennes fel att mamma blir så rasande, henne fel att pappa aldrig bryr sig om att skydda henne mot slagen och elakheterna. Hon vet också att det inte finns någonstans alls för henne att gömma sig. Bakom de solida borgerliga väggarna kan misshandeln och kränkningarna pågå länge -- alltför länge.

Men när föräldrarnas äktenskap kollapsar, lämnas Gabriella till ett kloster och både hennes mamma och pappa försvinner. I den stilla, trygga tillvaron bland nunnorna får hon äntligen mänsklig värme och kärlek och kan långsamt lämna sin fruktansvärda barndom bakom sig. Men glömma kan hon inte, otryggheten och bristen på självtillit sitter djupt i hennes hjärta.

Så möter hon Joe Connors, präst och biktfader. Och vad som börjar som vänskap blossar snart upp i kärlek, den första för dem båda. Men deras förhållande blir en katastrof när Joe måste välja mellan sin kallelse och kärleken till Gabriella ...

Återigen tvingas hon bryta upp och står plötsligt inför utmaningen att klara sig själv i New Yorks hårda verklighet. Under året som kommer möter hon människor som sviker henne djupt men också några som blir hennes vänner för livet. Slutligen möter hon också en man som kanske kan vinna hennes kärlek. Med hans stöd vågar hon äntligen konfrontera de fruktansvärda minnena från sin barndom och lämna det onda bakom sig.

Hon sitter hopkrupen högst upp i trappan och kikar i smyg ner på gästerna som anländer till hennes föräldrars eleganta hem på Manhattan. Gabriella är bara sju år, men hon vet redan att hon är en inkräktare i sin mammas och pappas liv, ett ovälkommet påhäng som bara är till besvär.

När det är som värst flyr hon in i garderoben, där hon med ångestfullt pickande hjärta lyssnar till mammas klapprande klackar utanför. Förr eller senare upphör stegen tvärt och hon slits ut ur sitt gömställe.

Gabriella är övertygad om att det är hennes fel att mamma blir så rasande, hennes fel att pappa aldrig skyddar henne mot slagen. Hon vet också att det inte finns någonstans för henne att gömma sig. Bakom de solida borgerliga väggarna kan misshandeln och kränkningarna pågå länge -- alltför länge.

Men när föräldrarnas äktenskap kollapsar, lämnas Gabriella till ett kloster och både hennes mamma och pappa försvinner. I den trygga tillvaron bland nunnorna får hon äntligen uppleva kärlek och kan långsamt lämna sin fruktansvärda barndom bakom sig. Men glömma kan hon inte, otryggheten och bristen på självtillit sitter djupt i hennes hjärta.