LitteraturMagazinets recension
av Marias testamente, Colm Tóibín
Jesus mor berättar sin version
I Colm Tóibíns nya roman är det Jesu moder Maria som i första person berättar om händelserna från evangelierna.
I Colm Tóibíns nya roman är det en annan karaktär än den heliga moder som Bibeln skildrar som har ordet. Idén att använda Maria som förstahandsvittne till Jesus tid i Jerusalem är intressant. Det traditionellt jungfruliga objektet görs till subjekt och avslöjar den första kristna rörelsen som en sekt av män för män.
Att ge en annan version av Bibeln är som bekant inget nytt grepp. Kanske är det därför som Tóibíns bok inte känns så märkvärdig. Som vanligt är hans ordbehandling säker och vacker, men det är en berättelse som är ganska snabbt överstökad utan att ge de riktigt bestående intrycken.
Det är en praktisk och jordnära kvinna som möter läsaren i Tóibíns kortroman. Hon är tveksam till det som hon hör om sin son och har inte mycket till övers för lärljungarna som beskrivs som fanatiker. Hon är en mor som försöker få sin rebell till son att sluta utmana makten och riskera att bli tillfångatagen.
När det oundvikliga slutet kommer tar Maria ett rationellt beslut att rädda sig själv, vilket naturligtvis innebär en hel del vånda. I sitt testamente vill hon rättfärdiga sina handlingar vid sonens korsfästelse. Andra fick stå för begravningen då hon förstod vilken risk det innebar att stanna i Jerusalem.
Evangelierna är nedskrivna av författare som har haft ett syfte att framställa Jesu liv och handlingar på ett visst sätt. I de berättelserna har Maria en roll som modern till Guds son. Samtidigt som Maria berättar sin sida av historien pågår nedtecknandet av det som ska infogas i Nya Testamentet. Som läsare får man en fiktiv källkritisk analys av hur den färdiga bibeltexten kan skilja sig från de verkliga vittnesmålen.
Mottagen: 18 februari 2014
Anmäl textfel
