I Utopi och klarsyn skriver Claudio Magris om litteratur och om det mänskliga tänkandets värld. Med suverän lätthet och elegans rör han sig genom världslitteraturen, från antiken till nuet, från klassiker till pojk- och äventyrsböcker.
Magris är beläst som få och skriver lika insiktsfullt om Goethe, Dostojevskij, Mann och Hesse som om eskimåernas, samernas och de nord- och sydamerikanska indianernas diktning.
Han hyllar även Linné och Strindberg, och med utgångspunkt i Sofokles ''Antigone'' resonerar han kring den konflikt som kan uppstå mellan individens rättskänsla och statens lagar.
Claudio Magris förenar överblick med detaljskärpa, och hans vidsynthet utesluter inte att han kraftfullt tar ställning för de klassiska humanistiska värdena.