LitteraturMagazinets recension
av Jag vet var du bor, Claire Kendal
Kusligt i psykologisk thriller om stalkning
På senare år har begreppet ”stalkning” blivit känt. Både kändisar och vanliga dödliga drabbas av personer som förföljer dem och ibland kan det övergå i fysiskt våld. Fenomenet är både intressant och skrämmande, så när jag fick syn på thrillern ”Jag vet var du bor” av Claire Kendal var jag tvungen att läsa.
Han finns överallt, mannen som lämnar meddelanden på Clarissas mobil, ger henne oönskade gåvor och ger sken av en relation som aldrig funnits. Snart inser hon även att hans makt sträcker sig längre än till hennes eget liv: vännerna vänds emot henne och gradvis ökar hennes misstänksamhet mot resten av omgivningen. Den enda trygga platsen är rättssalen, där Clarissa gör jurytjänst. En manlig jurymedlem väcker hennes känslor – men vem kan hon egentligen lita på? Fungerar råden i broschyrerna om hur man på bästa sätt hanterar en stalker? Och hur mycket har hon själv gemensamt med fallet som utspelar sig framför hennes ögon i den trygga rättssalen?
Författaren undervisar i kreativt skrivande och det märks. Språkets flyt gör berättelsen lättläst och som läsare kastas jag in Clarissas vardag, som undan för undan blir alltmer otäck. Det är lätt att identifiera sig med henne och förmodligen är det detta som gör boken så kuslig. Det är inte tal om ännu en deckare – detta är psykologisk spänning när den är som bäst.
Samtidigt måste jag erkänna att det bitvis blir lite väl magstarkt. Några gånger fick jag lägga ifrån mig boken och ta en läspaus. Det blir nog lite för mycket verklighet för min personliga smak, men det går inte att blunda för hur viktigt det är att bokens tema får uppmärksamhet. Att kunskapen omvandlas till ett välfungerande skyddsnät för de drabbade. Gränsen mellan dikt och verklighet är i detta fall hårfin och läsningen blir smärtsam när författaren visar hur svårt det kan vara att bevisa något och hur situationer kan tolkas på helt olika sätt beroende på vem man frågar.
En bit in i boken blir det lite för ordrikt och repetitivt, som om författaren haft svårt att begränsa sig. Personligen är jag heller inte så förtjust i domstolsförfaranden i böcker. Fallet i sig är relevant – jag förstår varför det finns med och boken hade inte varit densamma utan – men jag kan inte låta bli att uppfatta domstolsavsnitten som lite långdragna.
Jag är även tveksam till hur nära jag egentligen kommer Clarissa som person. En stor del av boken beskriver hennes inre tankar och resonemang. Egentligen borde jag inte uppleva en känsla av distans, men det gör jag. Kanske är det just det så närgående berättarperspektivet som bidrar till ett slags ”ser inte skogen för alla träd”-effekt?
Trots en del tveksamheter är ”Jag vet var du bor” en välskriven psykologisk thriller som jag läste med skräckblandad förtjusning och jag ser fram emot författarens nästa bok!
Mottagen: 9 december 2016
Anmäl textfel
