LitteraturMagazinets recension
av An Ordinary Boy, Ciprian Gorga
Viktigt och vackert om en transpersons kamp
Det finns i nuläget ganska klent med skildringar av transpersoner i svensk litteratur - och det är märkligt med tanke på hur spektakulärt transsexualism är som ämne, hur många ögonbryn det höjer med sin blotta existens, hur många känslor som börjar blossa hos en och var. I denna nyutkomna fotobok blir tunnsåddheten genast mindre påtaglig.
"An Ordinary Boy" ges ut parallellt på svenska och engelska. Fotografen Ciprian Gorga och journalisten Kristin Helgesson Svenske har följt en ung, transsexuell man under hans könskorrigeringsprocess. I bild efter bild, text efter text får vi följa Andrés kamp. För att kroppen ska bli mera rätt. För att omgivningen ska fatta. För att allting ska gå ihop.
Vare sig i fotona eller texterna väjer någon av de inblandade för den svåra och utsatta situation som en transperson befinner sig i. Samtidigt är tonen positiv. André hittar kärleken och får genomgå den könskorrigering han har väntat på.
Bilderna är svartvita, de kommer nära men ger en känsla av bibehållen respekt. Tonen i bilderna är ren och klar, silvrig på det där speciella sättet som bara uppstår i väl genomtänkta svartvita bilder.
Texterna är korta, både informativa och välskrivna. Allt sammantaget gör detta "An Ordinary Boy" till en mycket passande bok, både för den som är i samma situation och vill hitta identifikation och för den som vill förstå transsexualism.
Några invändningar har jag förstås. Jag kan inte låta bli att stöta mig på citatet "Om jag talar om hockey, kommer jag att få säga att det var herrhockey jag spelade. Så de inte tycker att jag är konstig från början. Så de inte tror att jag är bög eller något. Jag vill passa in i heteronormen. Även om jag inte tillhör dem."
Bögar spelar, mig veterligen, inte så mycket damhockey och även om jag fullt ut förstår att detta är den porträtterade personens spontana och genuina känslor så önskar jag ändå att texten hade vågat ifrågasätta. För vad är egentligen felet med att vara bög? Att uppfattas som feminin och fjollig är väl få transmäns högsta dröm, men ändå. Det går att vara hetero utan att vidareförmedla heteronormens värsta skuggsidor.
Baksidan på boken är en bild på Andrés mage, med bandage efter kastration. I bildtexten står "Idag är sterilisering villkor för korrigering av juridisk könstillhörighet". Jag vet inte när sista korret lästes, men även om det bara är en vecka sedan riksdagen beslutade att stryka detta krav i lagtexten så upphörde kravet i praktiken redan i början av året.
Om det verkligen inte gick att få in denna stora seger för transpersoners mänskliga rättigheter i texten när den skrevs så hade jag åtminstone önskat något kort om att det har pågått en kamp de senaste åren för att ändra detta. Den här boken kommer förhoppningsvis att hamna i unga transpersoners händer under många år framöver. Att då ge en bild av obligatorisk kastrering, även sedan detta har upphört, och inte ens nämna att det är något ifrågasatt känns väldigt sorgligt.
Med de invändningarna sagda och gjorda så konstaterar jag ändå att "An Ordinary Boy" inte bara är bra, som bok betraktat. Den är också mycket, mycket viktig - inte för att den skildrar ämnet transsexualism, utan för att den gör det med så väl tagna foton och väl valda ord.
Mottagen: 30 maj 2013
Anmäl textfel
