LitteraturMagazinets recension av Den tredje rösten, Cilla och Rolf Börjlind
Spännande bladvändare med aktuell samhällsanalys
Författarparet Cilla och Rolf Börjlinds uppföljare till ”Springfloden” är rykande aktuell genom belysningen av riskkapitalets inverkan på äldreomsorgen. Samtidigt är spänning på högsta nivå som utan vidare får högsta betyg!
”Den tredje rösten” är författarparet Cilla och Rolf Börjlinds uppföljare till ”Springfloden” som kom förra året. Nu får vi veta vad som händer med Olivia och Tom. Båda är något udda karaktärer. Olivia är envis, stolt och fördömande. Tom har kravlat sig upp från hemlöshet och förfall, men har fortfarande en bit kvar. Andra framträdande gestalter är Mette Olsäter, mordutredare på Rikskrim och Abbas el Fassi.
Det är en riktigt rafflande historia. Här vävs många trådar in. Rykande aktuell är belysningen av riskkapitalets inverkan på äldreomsorgen, där miljoner plockas ut och de äldre vanvårdas och personalen går på knäna. De äldres lidande och sista tid ses endast som en möjlighet att generera kortsiktig vinst.
En annan aktuell beröringspunkt är de möjligheter internet ger män med lite udda fantasier att beställa porrfilm direkt till datorn i realtid. De kan själva uttrycka sina önskemål och hetsa aktörerna till att gå ännu ett steg längre.
Dessutom finns här också en tråd med nätdroger, där drogen 5-IT försvunnit från Tullverket.
Jag får vänta till slutet av boken innan jag förstår vem titeln ”Den tredje rösten” syftar på.
Det som fångar mig direkt i början är den unga Sandra som är på hemväg på sin vespa och får soppatorsk. Hennes pappa svarar inte på telefon, men han kanske är ute och handlar. Hennes rädsla när hon går sista biten hem, och chocken när hon hittar sin pappa hängande i vardagsrummet. Hon har bara pappa kvar, hennes mamma är död. Först får hon veta att hennes pappa begått självmord, men snart visar det sig att det var mord. Hennes trauma och trevande försök att få grepp om livet är den röda tråden som löper genom hela boken.
Abbas chock när han i en tidning upptäcker att hans ungdoms stora kärlek styckmördats i Marseille är ännu en viktig och berörande händelse. Abbas ber Tom följa honom till Marseille och Tom accepterar direkt utan att veta varför. Han anser sig ha en skuld till Abbas.
Det går naturligtvis bra att läsa den här boken fristående, men det är en fördel att ha läst den första boken. Då förstår man gestalterna lite bättre. Olivia funderar att studera konsthistoria i stället för att bli polis, nu när hon försöker hela sitt inre efter händelserna i första boken. Orsakerna till den förra polisen Toms förfall till lösdriveri och hemlöshet får sin förklaring både i första och andra boken.
Det händer något hela tiden. Tempot är högt. Boken är både en nagelbitare och bladvändare. Jag ger den utan vidare full pott.
Ändå har jag vissa invändningar. Allt är så visuellt. Så övertydligt. Speciellt i dialogerna. Det är som en filmmanus, nu har jag ju aldrig sett ett filmmanus, så egentligen vet jag inte. Men jag får den känslan. Filmscener, de långa dialogerna med emellanåt så korta anföranden: ”- Bra. - Bra?”, ”- Gjorde vi? - Lägg av.”, ”- Ja. - Här!”, ”- Nu? - Ja – Okej.”, det är bara några små axplock helt utan sammanhang, men ger en inblick i vad jag menar. Det är ingen stor litteraturupplevelse, men den griper ändå tag och håller spänningen uppe.
Det viktigaste är ändå höljt i dunkel – gärningsman och motiv.
Jag kommer naturligtvis att följa de intressanta karaktärernas fortsatta öden.
Mottagen: 13 oktober 2013
Anmäl textfel